När jag och Mattias var ute...

... och åt middag igår, hann vi prata lite om Florida-planerna (63 dagar kvar nu!). Mattias högsta dröm är att hitta en outlet där han kan köpa en ny flott kostym, allra helst från Hugo Boss.

Jag ska (som vanligt!) inte shoppa speciellt mycket alls. Men jag har tänkt plocka åt mig några godbitar...

Och så har jag tänkt unna mig manikyr och pedikyr... och så ska barnen få sin fair share av presenter också - misstänker att det blir en hel del från GAP.

Och så har vi alla dessa malls och outlets... kanske ska ta med mig lite extra cash ändå? Eeeeh... vet ju hur det kommer sluta.

Förutom shopping ska vi till Universal Studios, och så konsterten med Elton John... sen ska vi till Miami och kolla in art deco-kvarteren. Men mest av allt ska vi bara slappa, sola och äta god mat. Och njuta av varandras sällskap, såklart!

Ludvig fick MVG, ...

... naturligtvis. Något annat räknas inte. Han kunde allt och lite till.

Med "lite till" menas ett ordförråd som innehåller både orden "svamp" och "klackskor."

Snart ska vi ner till...

... BVC för fyraårskontroll. Ludvig är laddad till tusen! Han har suttit och målat huvudfotingar hela morgonen. Sen var det visst en teckning med mig på en strand, och havet var blått och så hade jag med mig ett barn och en påse kyckling! Nu ska han precis rita Darth Vader.

Mollys fyraårskontroll var en skräckupplevelse. Först visade hon upp sina förtjusande skills genom att kunna skriva sitt eget namn. Sen var det dags för hörseltest. BVC-tanten satte på henne hörlurar och så skulle hon kasta bollar i en hink när hon hörde ett pip.

Öra ett. Tanten tryckte och Molly kastade perfekt.
Öra två. Molly satt lyckligt på helspänn, redo med bollen i handen.
Tanten tryckte. Och tryckte igen. Ingen reaktion från Molly.

Jag började kallsvettas och tänkte att kasta nurå för fan! och herregud, jag visste det. Jag har också nedsatt hörsel på ena örat. BVC-tanten såg uppgiven ut och vi fick ta en paus. Tusen tankar virvlade i skallen.

När vi fick komma igen på andra försöket, klarade hon samtliga pip - på båda öronen. Ingen vet varför, men mamman kunde andas ut. Puh!

Men är inte den här så...

... jävla bra att man svimmar! Hiphopränderna går aldrig ur. Inte kärleken till New York heller.

"In New York
Concrete jungle where dreams are made of
There's nothing you can't do
Now you're in New York
These streets will make you feel brand new,
the lights will inspire you,
let's hear it for New York - New York"

Nyss hemkommen från...

... en stadstur, där vi:

1. Åt middag på Fontana Di Trevi. Gott men alldeles för mycket ansjovissmak på dressingen till caesarsalladen.

2. Handlade sommarklänningar på Gina Tricot (inte BARA Odd Molly, Fredrika!)

3. Panikhandlade nässpray eftersom jag glömt knarket hemma.

4. Gick på bio. Snabba cash - Mattias val. Fast även till min glädje, visade det sig. Hjärtat tog ett litet extra skutt över darlingen Joel Kinnaman (och ett extra dipp över dotterns konversation med den döende pappan i ambulansen.)

Så! Nu ska jag glädjas lite åt Kallas OS-guld innan jag kollar in mer mellantider.

"Mamma, du krossade mitt...

... hjärta när du gifte dig med pappa", sa Ludvig tidigare idag. "Vi skulle ju göra det. Inte du och pappa."
"Ja, men vi ska göra det, Ludvig," svarar jag. "Vi ska gifta oss."
"Lovar du, mamma?," frågar han lyckligt.
"Jaaaaa."

En annan rolig grej när man har tråkigt är att översätta bloggen till engelska och läsa den. Prova får ni se!

Alla hjärtans dag...

... idag, och först å främst gratulerar vi kära Mami som fyller år idag!

Love sov till halv nio - och det beror inte på en helt behaglig natt, det kan jag lova. Men iallafall så fick jag ett presentkort på Paviljongen av Mattias så dagen började bra ändå.

Själv har jag investerat i barnvakt imorgon, så vi kan gå till Fontana och äta middag och sen gå på bio. Mattias blev så glad så han nästan grät. Ibland krävs det inte mycket! Så himlans skönt va.

Jag tycker att det är ganska...

... kul att OS har börjat. Jag är smått besatt av mellantider, som typ vid skidåkning och så. Och nattliga sportsändningar sends me back a few years. När Molly var några månader och en riktig jävla skrikterrorist, hade vi tre TV-kanaler hemma. Varav 0 (noll) visade några tv-program efter klockan 23. Så där gick man omkring och buffade i mörkret halva nätterna. Tills OS började! Då kollade jag på ryska gymnaster så till den grad att jag höll på att bli galen på kuppen.

Så nu blir det skidor ikväll. Perfekt avbrott också på grund av den lite lätt melankoliska stämningen som inföll efter min gråtattack under melodifestivalen. Dels på grund av den manlige pojken som var så ung och glad över att gå till final, men också över alla fina cp:n på scenen som sjöng Kent.

Och... okej... det som verkligen...

... kändes var senaste uppdateringen av min Odd Molly-önskelista. Men det blir bra! Och fint!

Lördagen var dagen då...

... jag spräckte budgeten för oöverskådlig framtid. Klockan nio var jag hos min bästaste frisör Ramadans salong och skvallrade och blev fixad i håret. Ramadan är fantastiskt duktig! Å han har en lugn och skön och vinnande personlighet.

Åsså tog han kort när jag var klar. Kanske lite för mycket Linda Rosing över detta? Eller jugoslavblondt? Jag måste vänja mig, helt klart. Men innan jag hinner blinka kommer jag ha grym utväxt igen.

Inne i stan köpte jag födelsedagspresent till Johanna som fyller tjugifem om lite drygt två veckor.

Åsså handlade jag kläder till da småpojks på POP. Åtta tröjor, fyra par jeans, två långkallingar och fyra par strumpor ger en rejäl gulp i halsen. Och handlar man för sådana summor får man tydligen ett gratis memory-spel! Och de behövde faktiskt lite påfyllning i garderoberna.

Herregud vad jag bloggar...

... dåligt. Vi får ta en liten recap:

Fredag fick vi oväntat spontanbesök på kvällen av finaste Fredrika. Hon hade med sig en massa presenter till en mamma i kris (???), men jag tackar ju aldrig nej till sånt hära götting.

Tulpaner, skvaller, choklad å glass - å jag är lycklig som få.

Fredrika drack inte en utan två ** och plötsligt hade spontanbesöket förvandlats till spontanfest. Så jag kastade till henne en sisådär femtio osorterade strumpor och kalsonger i olika storlekar (dock ej Mattias) och delade med mig av lite familjeliv. Där man viker sex maskiner tvätt framför Let's dance.

Imorgon äre...

... hälja. Det är ingen underdrift att säga att jag längtar. Herregud, jag är inte van att jobba en hel arbetsvecka utan att vabba.

Lördagen börjar med att jag ska hotta upp mig lite hos frisören. Sen ska Ludvig på teater med farmor, och mormor ska passa Love så jag kan hinna uträtta lite ärenden på stan medan Mattias jobbar. På kvällen ska vi fira mammas födelsedag helt odramatiskt med middag och lite melodifestival. Helt svennigt och perfa.

Söndag: Mattias jobbar. Jag har svår ångest över att helgen gått så jävla fort.

Idag hade Molly friluftsdag...

... i skolan, och skridskoåkning stod på schemat. Barnen skulle packa med sig en minimatsäck, eftersom de ändå skulle tillbaka till skolan till lunch.

Molly och jag dividerade om vad som skulle med. Jag lobbade för smörgås och frukt, medan hon ville ha kakor och chokladmunk. Det slutade med att hon fick med sig två bullar och frukt - lite kompromiss sådär.

PLUS att jag köpt hem familjens första paket O'boy, så jag gjorde varm choklad åt henne i en termos. Det här är värsta grejen alltså, för jag är egentligen väldigt stor motståndare till O'boy. Tycker att det är sjukt onödigt när barnen ändå gillar vanlig mjölk liksom. Men denna vinter har jag längtat tillbaka till barndomen, då man drack varm O'boy när man varit ute och byggt snökoja i flera timmar. Så jag har lovat mina barn att vid mycket speciella tillfällen kan man få denna lyx.

Men iallafall: När vi packade fick vi genast problem. Allt är ju så jävla pinsamt nuförtiden. Topp tre i gårdagens packning:

1. Sittunderlaget - hittade inte det hon brukar ha, så jag tog Loves från hans MiniKånken. Det här var ju otroligt pinsamt att det var så litet. Det fanns ju bara plats för en och en halv skinny Mollyrumpa liksom!

2. Muggen till O'boyen. Vi är ju ingen friluftsfamilj och har inga kåsor och sånt jox. Den enda plastmugg jag hittade som passade för varma drycker var Ludvigs Barbapapa-mugg och det var naturligtvis grymt pinsamt att ha en sån barnslig mugg!

3. Skeden till O'boyen var också en diskussion. I burken hon hade frukten i, fanns ett litet fack med lock där hon ville lägga i en sked. Dock ett ganska litet fack - alla skedar hon provade var för stora. Tills jag hittade en miniglöggsked som passade perfekt. Men ack så pinsamt med en sån liten sked!

Fotbollskväll ikväll som...

... sagt, och i samband med det fylldes huset av betydligt mer testosteron än vad vi är vana vid. Som om vi inte hade nog redan, men whatever.

Good old Jerker är ju en evig vapendragare, men vi hade även finbesök av bästaste Bosse.

Molly blev så kollrig när Bosse skulle komma hit att hon höll på att krypa ur skinnet av nervositet.

Hon fixade lite med håret innan hon vågade komma ut och säga hej. Sedan lyckades jag få en bild på dessa raringar.

Men nu fan tror jag...

... att jag bajsar på mig av glädje! Jag har vunnit ett fabulöst pris på en mycket underhållande mammablogg.

Håll i er nu! Jag har vunnit...

MÜSLI! Kolla här!

Jag är galen i müsli alltså. Och jag är kär i Saltå kvarn. De har så fina förpackningar att jag önskar mig både adzukibönor och rårörsocker bara för att ha på display på hyllan i köket.

Å nu är jag helt otroligt glad! Tänk att något så litet kan göra så stor skillnad. Hurra!!!

Ytterligare eftermiddagsutbrott...

... att lägga till statistiken. Jag blir galen på riktigt. Mitt hem är som ett exploderande minfält.

Love som bara skriker, Ludvig som bara gråter och Molly som bara retas. Jag buntar ihop dem och slänger dem åt helvete snart. Hade ett snack med Molly eftersom hon ändå är den som har mest innanför pannbenet, och varnade att det här snart får konsekvenser om inte eftermiddagarna blir lite lugnare hemma.

Också har jag lite annan huvudbry. Typ om när jag ska hinna tvätta - har tre tvättkorgar proppfulla. När jag ska hinna in till stan för att handla kläder till barnen (och paviljongen till moi). Vad jag ska köpa i present till Johanna. Hur vi ska fira Alla hjärtans dag när Mattias jobbar. Hur vi ska ha råd med Thailandsresan - har precis fått veta att vaccinationen mot gulsot kostar nästan sextusen för alla oss fem, och reseförsäkringen två och ett halvt. Om Arsenal kanske skulle kunna välsigna mitt hem med en vinst ikväll.

Jag är helt...

... slut. Helt, faktiskt. Mattias tror att jag är på väg att dö eller något, för jag är aldrig vanligtvis så här tyst.

Stog i fullt drag på jobbet nästan hela dagen. Vinterjacka inomhus, ja tjena. Frusna prinskorvsfingrar, blanka ögon och rinnande näsa. Fredrika, jag orkar inte ens fundera på helgaktiviteter.

Fullt mayhem när vi kom hem från dagis. Det är värre än ett världskrig när de sätter igång allihop samtidigt. Lite lätt ackompanjerade av Folke som var här med sin fina mamma.

Johanna och jag drömmer om ett barnfritt liv i Provence. Vi ska ha ett gammalt gårdshus med dammiga fönster och egen örträdgård. Jag ska cykla till bageriet på en gammal halvrostig damcykel så det ryker upp ett dammoln efter mig. Och så ska jag köpa baguetter och oliver och en bit port salut. När jag tänker efter har jag nog en chic basker på huvudet också.

Johanna i sin tur, tycker att det är en fröjd att vi bor så nära Italien så hon kan skaffa sig en italian loverboy när lusten faller på.

Snart är det dax för...

... rally i stan. Couldn't care less. Annat var det förr!

2002 var jag nybliven singel. Rallyt var på G och krogarna fick helt plötsligt vara öppna till tre! Jag och några tjejkompisar hamnade mitt i ett engelskt sällskap på Harry's. Å jag var så himla cool på den tiden, 22 år och med modern tungpiercing och svanktatuering (som idag klassas som den grymmaste WT). Jag var smal och snygg och stog och åmade mig bland dessa rallykillar och imponerade med min felfria cockney-dialekt. Drinkarna flödade och hejbaberiba vad kul vi hade.

Morgonen efter fick jag ett sms. Herregud! Jag kunde inte ens komma ihåg att jag lämnat ut mitt mobilnummer. Jag svarade inte, men sms:en fortsatte att trilla in. Å det var löften om att flytta till Sverige (och kanske kunde han ta med sin dotter?) och hit och dit och jag tänkte att vad fan har jag lurat i den här stackaren egentligen?

På eftermiddagen åkte jag till jobbet. Då stod den där stackars engelsmannen i lobbyn och tindrade med ögonen. Ful som fan var han, sådär typiskt engelsk med lite ölmage och jympabrallor. Jag vägrade gå ut och säga hej. Min chef berättade att han ringt runt till alla restauranger i stan för att ta reda på vilken av dem jag jobbade på. Sedärja! Företagsam som få. Men jag fick lära mig att begränsa mig litegrann.

Det slutade iallafall med att jag smet ut bakvägen. Min chef bjöd engelsmannen på en hamburgare, och sedan hade han tagit taxi tillbaka till hotellet. Och vi hördes aldrig mer.

Jag känner mig frusen...

... och trött. Man kanske skulle passa på att bli sjuk? Känns som om det saknas något i familjen. Love var hängig när jag hämtade honom på dagis, men piggnade till när vi kom hem och gjorde varma smörgåsar till mellanmål. Ludvig gick och lade sig halv sex på eget bevåg - iofs för att han inte gillade maten, men ändå.

Och så är jag irriterad på att det är så fult ute. Mitt estetiska sinne rasar inom mig över bruna snövallar och nertrampad gulsprayad snö.

Jag tog med mig mitt...

... fabulösa osminkade ansikte hem till mamma i förmiddags. Och ibland hör Gud ens böner omdelbart, eller ja, mamma gör det iallafall.

"Love sover hos mig inatt, han." Ljuv musik i mina trötta öron.

Mamma hade gjort fruktsallad till efterrätt. Perfekt frulle för mig. Alla andra verkade intresserade av annat.
På kvällen kom Jerker förbi och kollade på fotboll. Han hade ett litet plåster på sig i soffan.