Åh vad jag är...

... trött. Jag tror att det har med åldern att göra. Jag fyller ju för fan trettiotvå i övermöra! Ja gode gud. Man är ingen duvunge längre precis.

Jag har varit och uträttat lite ärenden åt min stackars svärfar också. Som inte bara är typ helt blind nuförtiden, utan även drabbad av artros av det lite jobbigare slaget. Lägg till en svintråkig föreläsning på det, plus att alla andra här hemma har noll energi, så är summan alltså att jag är rätt trött jag med.

Jag försöker pigga upp mig lite. Se en sådan söt rosett jag har i håret! Barnen på skolan jublade åt Ludvigs fåniga mamma. Och tro nu inte att jag försöker blogg-posera sådär härligt nonchalant som många gör, med en liten lätt pose med handen. Den sitter under hakan för jag behöver något som håller uppe huvudet.