Man kan tro att jag...

... är knäpp i huvudet, men som sagt: jag älskar jul. Jag älskar också att Toys 'R' Us hade 25% rabatt i hela butiken i lördags. Så jag har köpt många julklappar och födelsedagspresenter redan nu! Tänk så skönt att ha det mesta till barnen fixat. Nu ska jag väl beställa lite böcker och jox som andra finisar i familjen önskar sig. Tänk så lätt och smidigt det går ibland!

Och PS. Ser ni temat? Rött å vitt. Paketen ska matcha granen.

Började dagen med en...

... lååång sovmorgon - trots att vi ställt om klockan! - vilket kanske var välbehövligt, eftersom vi hade barnvakt och var på inflyttningsfest/ middag igår. Nu kan man ju tro att vi vaknat bakis och valt att dra täcket över huvudet, men sanningen var att jag var så dödstrött kvällen innan att jag mest satt i soffan och gäspade. Jätterolig gäst va! Tur att det är förlåtande människor man umgås med.

Men när jag väl vaknat med ett ryck, styrde jag upp rätt så snabbt och bjöd barnvakten på smarrig brunch! Och sedan har det väl mest varit en vanlig söndag. Dock med lite intensivt hotell-letande ihop med mina kära resekamrater i april. 15 000 personer ska visst på samma mässa som vi, så man måste väl kanske passa på att boka något bra redan nu!

Idag var jag ute och...

... handlade en sväng på förmiddagen, medan Molly passade småbrollorna. När jag kom hem mötte Love mig i dörren och ropade "vi har bakat! vi har bakat!" med sådan oförställd glädje man bara hittar hos barn (och idioter).

Och visst hade de det! Molly hade svängt ihop petit chouxer med vaniljsås och Ludvig och Love hade gjort chokladbollar rullade i strössel och pärlsocker. Och sedan hade Molly insett att det var lite halvrörigt i köket, så hon hade både ställt in alltihop i diskmaskinen, torkat bordet och dammsugit. Vilken gullis!

Är det nu i helgen man...

... firar Halloween? Mina kids älskar ju det här med trick or treatin', men man vill ju inte gå och plinga på hos grannarna på fel dag direkt. I USA firar man alltid den 31 oktober oavsett veckodag, men här vill vi ju gärna slänga in det på en helg. Så är det nu i helgen (närmast den 31:a) eller nästa helg när vi firar allahelgona? Jag är inte säker.

Hela den här Halloween-karusellen är ju alldeles underbar, tycker jag. Skitsamma om det är ännu en högtid då butikerna ska tjäna en massa pengar på grund av konsumenternas onödiga inköp! Jag älskar USA och jag älskar traditioner, så Halloween är en given hit hos oss.

Har haft en nästan helt...

... ledig dag. Skrev färdigt min rapport redan igår, vilket innebar att jag kunde gå och lägga mig igen en liten stund efter att jag lämnat barnen. Men så drömde jag att vi var i Florida och att vi hade två thailändska städerskor som länsade safety boxen, och att jag kom in mitt i alltihopa (och så var det något med Fia och Lara också, som jobbade i någon glassbar - mer minns jag inte), och jag vaknade med ett ryck och var både rädd och arg - så det var lika bra att gå upp och ta ett bad. Lite lunch, tvättande och plockande senare har jag nu hamnat här. Fast jag har massor med grejer att göra; saker som ska skrivas in i kalendern, lappar som ska fyllas i till skola och dagis, och saker som ska förberedas och/eller planeras. Och så måste jag en snabbis till affären. Härliga fredag!

Jag har fått en del frågor...

... och kommentarer kring mitt föregående inlägg, så det är väl bäst att jag kommenterar detta offentligt.

Vi ska inte skiljas, ingen har dött, ingen i min familj är drabbad av någon hemsk sjukdom. Det handlar om några som ligger mig oerhört varmt om hjärtat som har fått ett minst sagt jobbigt besked, och deras sorg = min sorg. Så nu vet ni det.

Efter en dag med...

... så vansinnigt mycket tårar - och nej, det har inte med Molly att göra, mer en jävligt djup sorg som liksom aldrig går att ändra på - så försöker jag rycka upp mig och göra något betydligt trevligare: kolla in hus och andra boendeformer som kan vara aktuella när vi åker till Orlando. Och visst är villorna i Florida väldigt fina!? Som direkt hämtade från någon hemmafruidyll.

Jag går och lägger mig...

... alldeles för sent, som vanligt. Men det gnager i mig så jag kan ändå inte sova. Molly har det jobbigt i skolan och jag pratar med hennes fröken. De har många och långa samtal om värdegrundsfrågor i klassen, för det är många som inte trivs. Barnen ger fröken de svar hon vill ha, och så går de ut på rast. Och där är allt som bortblåst.

Molly får höra att hon har fula jeans, att hon har för hög panna och att hon inte kan ha skjorta för det har bara killar. Då ska man ändå komma ihåg att hon är ett av högstatusbarnen ändå - som det så fint kallas i vår kurslitteratur - och att det finns många som har det mycket, mycket värre. Tänk att det är samma visa än idag. Några få som ska bestämma vilket mode som gäller, vilken musik man ska lyssna på och vilka frisyrer som anses ok. Killarna som de tindrar så emot är inte direkt bussiga - är det därför alla snälla killar aldrig får några tjejer?

Tjejerna är väl inte direkt bättre. Detta skitsnack! Och hon sa det till henne fast hon inte fick säga det för någon och då tyckte hon att hon var oschysst och sen ringde hon upp den andra och då sa--- baaaaah. Brutna löften och hemligheter som skickas vidare. Det är en hemsk insikt att man kanske inte kan lite på de människor man anförtrott sig åt. Och jag försöker förklara att det är skillnad på att vara populärast i klassen genom att vara en bra kompis, eller på bekostnad av att trycka ner andra för att framställa sig själv i bättre dager.

Men det är inte lätt. Och det gör ont när det är magknip och gråtattacker på morgnarna och man har fullt sjå att rodda ihop allt annat också.

Nu har vi bokat biljetter...

... till  en mycket efterlängtad semester i april nästa år.

Vi säger hej till ljuvliga frukostar...

... till pooler och palmer...

... till varma utekvällar...

... ja, vi säger hej till Florida igen!

För att ingen ska sätta...

... morgonkaffet i halsen publicerar jag fyllebilderna nu istället. Här bjuder jag då frikostigt på lite bilder från Bizzys kamera. Fråga mig inte vilka människorna på bilderna är, för jag har ingen aning. Förutom vi då, och Fredrik och Therese som kom förbi och tog ett glas. Men roligt hade vi som sagt (på deras bekostnad), för de här människorna var helt sjuka i huvudet av olika orsaker, ni vet... klientelet är som det är. Den svartmuskige mannen som så gärna ville bli fotograferad luktade så mycket svett att jag fick kväljningar, men han var lika glad för det. Så glad att han flera gånger gick ner på dansgolvet och gjorde armhävningar på knogarna.

Hej, jag heter Maria...

... och jag är alkoholist. Nu är det väl typ det sista jag är, men idag känns det faktiskt så. Jag gick inte upp förrän vid halv två, förutom att jag fick gå på toa några gånger och kräkas lite magsaft och sådär. Jag minns inte när jag var så här bakfull sist.

Men det kanske var värt det!? Vi hade sjukt kul igår, trots att vi hamnade på Harry's - vilket vi sedan tidigare vet kan vara rätt speciellt när man tänker på klientelet och så. En kille frågade mig igår "Men alltså, vad gör NI här?", och det kan man ju fråga sig! Men är man fulast på Koriander kan man vara snyggast på Harry's, så kan man se det.

Bilder finns och kommer lagom till frukost imöra om allt vill sig väl!

Nämen om man skulle ta...

... och fylleblobba lite. Jag sitter här och sippar min tredje WR ihop med Bizzy, Bosse och Mattias och det är snart dags för utgång. En härlig indisk middag senare är vi redo för lite fest. Och fylla. Min systerson på åtta bast ringde just och skulle sälja jultidningar. Jag tror jag kanske köpte en av varje. Men va fan. Nu kör vi. All in! Jag älskar den här lilla norskan.

Mattias och jag har...

... BF (och inte beräknad födelse då alltså, utan BarnFritt) hela helgen eftersom barnen ska till Gävle och fira kusinfödelsedag tillsammmans med mormor. Jag och Mattias står helt handfallna och vet inte riktigt vad vi ska ta oss för. Hela livet är som ett öppet fält! Ska vi gå på bio? Äta middag på restaurang? Äta middag hemma med vänner? Spela poker? Ligga i soffan och äta kinamat och kolla på Sons of Anarchy? Bli skitfulla och gå på nattklubb? Ingen vet.

Det första som står på schemat är dock en dagstripp till Strömstad. Jag läser om förskolebarns lekar i bilen medan Mattias kör. Jag shoppar medan Mattias jobbar. Typ så. Men vi äter väl lunch ihop iallafall!

Om någon minns, så åt...

... jag min allra bästa måltid någonsin på en restaurang i Fort Lauderdale när vi var i Florida förra året. Och eftersom jag aldrig kunnat sluta tänka på den här fantastiska rätten, mailade jag restaurangen och bad om receptet. Nu är det över ett halvår sedan jag fick svar och jag har ännu inte tagit mig samman och lagat det, framförallt eftersom den innehåller en massa jobbiga moment och garnishes som ingen normal människa i hela världen orkar förbereda.

Men nu så! I helgen ska det bli av. Och jag har förberett crispy onions, balsamic syrup och spinach pesto. Nu ska jag gå och fortsätta med en walnut and goatcheese blandning!

Har man inget bättre för...

... sig, kan man lika gärna låta storasystern spöka ut en riktigt ordentligt. Jag skrattade så jag grät när Love kom ut från Mollys rum iklädd denna flotta outfit. Han har ju liksom den bitchiga attityden som passar sådana här välfriserade brudar med Gucci-sandaletter och Louis Vuitton-väskor. Är han inte alldeles fabulös, så säg!

Det finns mycket smink...

... och skönhetsprodukter som är sjukt överhypade. Men det finns guldkorn som med all rätt höjs till skyarna! Elizabeth Ardens eight hour cream är en. Lancomes Hypnose mascara är en annan. Och så har vi då Nars rouge.

Jag fick ett i julklapp av mamma och blev superglad. Men för några månader sedan när jag skulle sminka mig så hittade jag det så här...

... men ingen hade naturligtvis någon aaaaning om vad som hänt. För ingen hade råkat tappa det i klinkergolvet i badrummet eller så.

Men så kom Johanna hem från New York. Och där finns ju den bästa shoppingen, som alla vet.

Och i påsen låg ett alldeles nytt fantastiskt Nars rouge!

Och det allra bästa är namnet. Och ja, it really gives that kinda glow.

Igår när jag stod...

... och lagade mat, kom Molly hem under stort smusslande. Det var viskningar i hallen och dörrar som stängdes tvärt. Och efter att ha sett Mollys röda kinder sträckte jag på mig lite extra och hittade en sprillans ny pojkvän inne i rummet. En kille som hon gått ihop med sedan dagis, och en mycket trevlig sådan! Han var minsann inte blyg, utan kom ut i köket och svarade "nej tack" (märk väl: TACK) när jag frågade om han ville äta. Men spela COD ville han. Molly blossade.

Och ni ser ju, han är en riktig cool typ med keps på sned och allt.

Ja, dessa söndagar, de...

... kommer och går nästan helt obemärkt. Samma visa varje vecka. Halvsovmorgon, hemmafixande, simskola, Premier League-fotboll, söndagsmiddag. Jag gillar det. Men jag har liksom ingen lust för tillfället. Jag känner mig trött och lite låg och sorgsen. Ja, allmänt osugen. Typ så.

Men jag har en fin man som plockar upp mig. Som ger mig fotmassage och drar dåliga vitsar och tänder lavendelljus. Han dansar till och med någon slags krabbdans för att få mig att le. Och så sjunger han en signaturmelodi för hans påhittade program "Fråga Facit", vilket jag tycker är jättekul. För ni förstår väl vem som är facit i den här familjen!

Sällan har jag skådat...

... ett barn med livligare fantasi: Love är verkligen one of a kind. Dagispersonalen älskar honom! Igår satt han och berättade sagor som jag spelade in.

"Det var mamma och Ludvig och Molly och pappa och Vanja och jag. De går en liten promenad. Och den heter spöket. Och de kommer bort och de vill gå ner i jorden, och där finns det godis och de vill redan sluta, men det finns mera godis där nere. Men nu är de uppe och det finns trädgrenar och träkoja och lampor och godis och ärter och tomat och senap och fanta och cola och vatten och mjölk. De går ner fort fort fort och de vill inte gå i skogen och de tycker inte det är roligt, de tycker det är förfärligt långt bort. Hjälp! Och nu gick de upp i det andra tornet! En dag börjar cirkusen och den är redan slut och jag tycker det är lite stängt. Och det gick inte att gå in men nu är det öppet igen, och vi går in. Men det finns ingen stol, ingen trappa, inga blommor, inget godis, ingen trappa, ingen stol. Det finns inte det! Men det finns böcker och ett bibliotek och godis, men det har vi redan sagt.  En dag äter vi kyckling och soppa men det finns ingen napp, och jag gillar makaroner och köttbullar och det finns sås och ärter och potatis."

Så här kan han svamla vidare hur länge som helst! Han är helt överfull av bullshit.

Man kan ju inte annat...

... än älska tacos. Speciellt i händerna på en treåring. Det är lika mycket jox på golvet som på tallriken.

Men det kunde ha varit värre! Det kunde ha varit ris. Vilket i geggasammanhang är ungefär lika kul som små slimekluttar som sitter halvcementerade i golvet.