... vid datorn, men Ludvig står och biter mig kärleksfullt i armen och säger:
"Mamma, jag är så berusad, snälla prata med mig."
Jag skrattar och han muttrar vidare. "Vänta lite Ludvig, jag är snart klar."
"Vänta och vänta. Du säger inget annat. Snart ger jag upp. Och jag är jättejätteberusad."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar