Det verkar bli...

... en hel del roliga resor i år, även om det inte blir något tjejplan.

Om två veckor åker mamma å Peter på en treveckors äventyrsresa på till Brasilien, som spräckt deras budget för en oöverskådlig framtid.

Å om en månad åker Pernilla med familj till Disneyland i Paris.

Första helgen i maj åker jag till London, för att möta upp Mattias som varit där på kurs.

Å när vi kommer hem åker jag och Molly på enveckas charter till Alanya.

I sommar blir det soft, dock de vanliga utflykterna till Göteborg/Gävle/Stockholm och så ska vi ta en tur neråt Småland med Kolmården och Astrid Lindgrens värld.

I höst ska vi försöka sticka iväg på en restresa, bara jag å Mattias.



... men den första resan som står på agendan är att Mattias ska till Trysil nästa vecka på konferens... och... och... och... skidåkning.

Hur nu detta ska gå har jag inte en aning om, men jag har gjort det väldigt klart för Mattias att små bebisbarn kan sitta i knäet om man åker rullstol.

Sen är jag faktiskt lite bekymrad över hur jag ska fixa markservicen här hemma helt själv. Vanligtvis räknar jag minuterna sista timmen innan Mattias kommer hem på vardagarna, samtidigt som jag går å kånkar på bebi alt. går böjd över honom med ryggskott för han vill bara hålla en i händerna och gå omkring hela tiden. Men mest av allt har jag ständig värk i öronen över detta gnäll.

Finns det någon föräldrapool jag kan ansluta mig till? Hur ska jag hinna fixa maten två gånger om dagen ens? Å tvätt å städ å påklädning å badning? Det känns som om jag har tretti barn. Är ju inte van vid att vara ensamstående så många dagar på raken.

Gode gud, hjälp mig.