Hej och välkommen till...

... dårhuset på Mårbackagatan.

Först ut har vi då Molly - som för övrigt tappert tagit sig in på förstaplatsen på Dagens Åkomma - som efter lite alvedon var riktigt pigg. Kan också ha berott på att jag stängde dörren och tog med småbarnen ner så hon fick vila ifred. Detta barn är för övrigt överlägset svårast i barnaskaran att peta i medicin. Hon grinar över rubbet. Och hulkar så hon nästan kräks.

Ludvig har även han grinat över rubbet, och då ett helt annat rubb i form av att Alva inte kunde komma och hälsa på/att inte mjukiskrokodilen fick tuggummi/att han inte fick titta på TV det första han gjorde när vi kom hem efter dagis/att Love fick en mer inbjudande limpsmörgås till mellanmål. Nu sover han. I min säng. Och skrikgrinar i sömnen titt som tätt, som i sin tur väcker Love.

Sist men inte minst har vi då Love som har kissat på golvet i samtliga rum på övervåningen. Man kan säga att han gått omkring som en liten sprinkler efter badet. Halva eftermiddagen var han dessutom ilsken eftersom han inte fick sova färdigt på dagis. Och inte blev det bättre av att han varken fick äta maskindiskmedel, lägga handen på en varm platta eller hälla ut mitt dyrschampoo i badkaret. Nu ligger även han i min säng, efter att ha vaknat var femte minut sedan vi sa godnatt klockan 20.

Man skulle även kunna säga att det här blivit en av världshistoriens längsta kvällar. Och fy vad trist. Jag som skulle räkna matte.

Snälla gulliga...

... Lotta har nominerat mig till Årets Mamma-blogg! Jag är lite generad, men mest glad förstås...

Här kan du gå in och rösta om du håller med! Och det gör du ju såklart - ja flera gånger om naturligtvis!

Jag tror inte det är...

... sant. Jag tror fan inte att det är sant.

Molly är sjuk. Redan när jag hämtade henne hade hon kroknat av.

Vi pratar alltså om Barnet Som Aldrig Blir Sjukt. Som nu är sjuk!

Inte får man någon möjlighet att vila heller när man har två småbrollor inte vill något annat än att busa.

En liten dokumentation av...

... eftermiddagen (mest för att Mattias ska se att jag håller ställningarna).

Hämtade barnen på dagis.

Love var nyvaken och jättesur.

Mötte Molly som var ute på en liten kisspromenad med pappans hund.

Molly och Rattie.

Johanna kom förbi på lite andaktig julmustpremiär.

Love fick också smaka.

Så himla gott. "Mer!," sa Love.
Johanna delade med sig av lite singelanekdoter från helgen som just gått.

Ludvig och Folke lekte med bilar.

Så kom Stor-Filip och höjde ribban på lekandet.

Pyjamas och soffmys med Pingu.

Själv tog jag en dusch och fick någon allergisk reaktion av duschtvålen! Knallröd all over fejan.

Jag känns inte längre som trehundra grader i ansiktet. Nu ska jag sätta mig och mysa med min nygamla kärlek.

Första dagen ensam...

... är alldeles strax avklarad. Med bravur, skulle jag vilja säga! Nu ligger båda småpojkarna och hostar i sömnen inne i min säng, och väntar på en mammahand som klappar om dem.

Vi åt en fabulös middag bestående av bacon och spaghetti med lite ketchup (=grönsak) som tillbehör. Deliciöst! Sedan var det bad och tandborstning och lagom till läggdags kukade lite elektronik ur, inte helt lägligt måste erkännas. Dock avhjälptes det snabbt tack vare att den enda manliga grannen vi har - som jag egentligen är lite sur på - bytte propp i källaren. Datorn är fortfarande lite loco men det kan jag leva med temporärt.

Småpojkarna är faderlösa...

... så här på Fars Dag. Mattias åkte till London i morse och kommer inte hem förrän på lördag. Vi har redan firat såklart. Jag bjöd på husmanslunch på Ditt Matställe och gav Mattias ett litet bidrag gentemot en ny och välbehövlig resegarderob. Romantiskt? Näe. Men han blev väldigt glad ändå.

Min egen pappa ringde jag till för att gratta. Han var väldigt tacksam att iallafall någon av de fyra döttrarna hörde av sig. Jag vet att jag hänger ut pappa som en riktig jävla slacker här i bloggen ibland, men faktum är att vi är väldigt lika egentligen.

Pappas släkt kan vara något av de ohederligaste i Sverige, och ena riktiga tattare om man går tillbaka några generationer. Någon blev ihjälslagen i häktet för typ hundra år sedan. Sen finns det även några som valt den andra banan och blivit mormoner och emigrerat till USA. Min farfar minns jag som en rätt trevlig prick, men så här i vuxen ålder har jag fått berättat för mig att även han var en riktig skurk.

Pappa har lovat att vi ska ta en sit-down och räta ut alla frågetecken om familjehistorien, för jag är ju väldigt nyfiken på vem i helvete jag fått det här härliga temperamentet av. Först tänkte jag fråga farmor som börjar bli dement och hasplar ur sig sådant som egentligen är hemligstämplat, men då visade det sig att pappa hellre ville berätta själv. När Pernilla fick höra det här kom hon genast med en lång lista med frågor om allt ifrån marijuanaodlingen i Glänne till den stulna osten, som hon ville ha svar på. Det här kan bli intressant.

Jag ska ta mig samman...

... och dra med mig storbarnen till city nu snart. Vi har spenderat morgonen med kuddkrig i sängen och amerikanska blåbärspannkakor till brunch.

Det känns som om jag inte varit utanför huset på flera veckor. Det har jag väl väl inte heller, mer än det allra nödvändigaste. Nu vill jag gå till Paviljongen och hitta något fint. Och till HM och köpa Star Wars-pyjamas till Ludvig om det finns. Plus titta på en vulgär paljettklänning som Molly önskar sig till nyår. Sista ordet är dock inte sagt.

Kent har släppt en ny...

... skiva, som naturligtvis ska avgudas här hemma. Kent spelar också live från Bowery, New York i eftermiddag - check it out!

Bowery ligger alldeles i närheten av "mitt" New York på Lower East Side, precis på gränsen till Little Italy. Bowery som en gång i tiden var ett härbärge är numera väldigt flott.

Saknar jag New York? Ja. Jag skulle vilja resa vartsomhelst just nu. Och jag har en liten plan som jag filar så smått på i smyg.

Dagens åkomma:...

... Ingen alls. Förutom lite hosta som sitter i jävligt ihärdigt. Love har nya härliga sovvanor nu efter sjukdomen. Igår somnade han vid 20.20. Vaknade igen vid 22.50 och var vaken till strax innan 03. Somnade om och sov till 08.

Vi har grejat inför helgen och rensat lite. Tvättat fem maskiner hemma hos svärmor - TACK!!! - och har precis ätit tacos.

Nu är det helg och slapphet i ungefär... 36 timmar. Sedan åker Mattias till London på kurs i en hel vecka, så då är det minsann ingen picknick på Mårbackagatan precis.

Och på tal om...

... Bandidos, så träffade jag en man som var väldigt högt uppsatt inom denna krets under en resa till USA. Vi drack tequila ihop och hade mycket trevligt faktiskt! Han hade en jeep som var så hög så första steget för att gå in var typ en meter upp.

Hans flickvän sa inte mycket. Men hon hade en bältesspänne där det stod "Property of Bandido John."

"Det ska bli snöstorm...

... idag," sa Mattias i morse. "Du får inte åka bil någonstans nu, du som inte har dubbdäck på bilen än."

Okejrå.

Ett år, det måste ha varit 2003, upplevde jag min första snöyra en helgnatt efter ett - på den tiden - obligatoriskt krogbesök på Glada Ankan. Jag var där med min kompis Marie och några andra arbetskompisar. Jag hade en... relation med en kille som var mycket odefinierad och som definitivt var på upphällningen om att antingen avancera eller upphöra. Marie hade en liknande relation med en av dörrvakterna.

Iallfall så var även han på Glada Ankan med sina kompisar, men gav mig inte - i mitt tyckte - tillräckligt mycket uppmärksamhet. Men Maria anno 2003 stod aldrig lottlös! Och just denna helg kryllade det av Bandidoskillar från all over the place i stan på grund av något slags bike meet. Alldeles lämpligt och tufft och perfekt! Jag och Marie hängde gärna på till bordet. Där satt vi och kuttrade och drack gratisdrinkar, och efter hand som alkoholen gav effekt tyckte vi att det var en alldeles strålande idé att följa med det här gänget på efterfest.

Så när vi lämnade Glada Ankan vräker plötsligt snön ner. "Marie, tänk att vi får uppleva den första snön ihop med Bandidos," viskade jag fnissandes där vi gick i armkrok bakom en 10-15 tvåmeterskillar.

När vi kom fram till bilarna, alla med tonade rutor, som stod parkerade nere vid Stadshotellet, skulle jag och Marie inte få åka tillsammans. Plötsligt blev jag spiknykter och såg mig själv upphittad våldtagen och sargad i en säck på söndagsmorgonen. Det var hög tid att dra! Vilket vi också gjorde. I fantasin skulle de naturligtvis ha sprungit efter oss och dragit in oss i bilarna, eftersom det här var farligafarliga killar, men den effekten uteblev.

Tillbaka på Glada Ankan var det ingen som hade saknat oss. Så mycket för att göra någon svartsjuk!

Dagens åkomma, del...

... 2: Loves feber är uppe i 39,4. Måste kolla upp varför i hela friden ungen aldrig blir frisk!

Samtal med Johanna.

Jag: Hur mycket kan man vabba för ett och samma barn egentligen?
Johanna: Ganska mycket tror jag.
Jag: De måste hata mig på jobbet. Tur att det inte kostar dem något när jag är hemma iallafall.
Johanna: Nä, precis.
Jag: Jag kräks på den här skiten. Ja, jag tror jag skiter i det här nu!
Johanna: Vi skiter i att åka på föräldramöte ikväll tycker jag. Ta med passet.
Jag: Okej, fuck it. Vad ska vi göra?
Johanna: Herregud, vi är halvvägs till Australien innan de märker att vi är borta.
Jag: Ja, vi gör det. Jag menar allvar.
Johanna: Ja, jag med. Så kan vi kommunicera med barnen via facebook. Det löser sig det här ska du se.

Dagens åkomma (eller snarare...

... nattens): Love hade feber i natt, och har sovit typ 0 minuter. Alltså NOLL minuter.

Den sargade tån känns inte heller helt OK än.

Tack gode gud för lite soffmys med snutte och nappar.

Och det här är det bästa Love vet. Det spritter i Loves hela lilla kropp när småbrudarna shakar loss. Jag är ganska bra på att härma denna primitiva dans jag med. Men så är jag ju uppväxt på Kronoparken också.

Vad skulle man då sysselsätta...

... sig med idag, när man var drabbad av hemma-med-sjukt-barn-som-inte-är-sjuk-på-riktigt-men-vädret-gör-mamman-noll-sugen-på-att-gå-ut-och-aktivera-sig-sjukan.

Jag tog lite kort på Love. Han älskar att bli fotograferad men har just nu ovanan att blinka ibland när det blixtrar. Jag försöker lura honom med lite red eye reduction. Så otroligt irriterande med barn som inte kan uppföra sig ens på kort.

Sen tog vi fram lite bakgrejer....

... och satte en deg på jäsning.

Medan degen jäste hörde jag att Love satt vid bordet och roade sig med kameran. Han hade visst spelat in en liten film.

Sedan åt vi lunch. Love sprang omkring jordgubbssyltskladdig i hela ansiktet och vägrade att tvätta av sig.

Och här har vi det färdiga resultatet: Bullar i varierande storlek och utseende. Bullar für alle! Välkomna hit ni som bor i närheten! :)

Nu när jag är hemma...

... med en icke-sjuk minidrake som mest bara ser lite kinesisk ut på ögonen, har jag all tid i världen att gå och finurla på saker.

Till exempel tänker jag på att det här blir första året jag ska fixa ihop julen själv, eller ja, julmaten iallafall. Det finns ingen annan i min familj som är speciellt julsugen i år, av natuliga skäl. Jag har ju inte så mycket släkt heller.

Jag har en mamma som ska skiljas, och en syster som är nyseparerad.

En syster som jag aldrig har firat med och en som fortfarande bor hemma hos sin mamma, dock inte min.

Jag har en pappa som inte riktigt känns som julaftonsmaterial upphöjt i hundra, trots att jag alltid besöker honom på julaftons förmiddag. Inget ont om pappa, men det blir lite för okristligt typ. Han röker i vardagsrummet och spelar skivor på jukeboxen. Och han pyntar granen i allra bästa zigenarstuk.

Jag har en mormor och en morbror med fru och barn också, men de räknas inte som familj. Mina kusiner har väl inte gjort något ont egentligen, men de andra... jag är helt nollställd inför dem. De finns inte liksom. Inget de gör kan beröra mig mindre.

Sen har jag en farmor som är som en liten bebi också. Typ går med blöja och kan inte ta hand om sig själv och så. Jag gillar henne ändå såklart!

Jag har två farbröder från rock'n'roll-släkten också. Den ena flydde till Australien efter att ha förskingrat pengar, och letar nu ädelstenar och är mångmiljonär. Den andra är en gammal äcklig psyksjuk knarkare som ena dagen tror att han är Messias och kan läsa folks tankar, och andra dagen tror att han är skuggad av PKK eftersom han vet vem som mördade Olof Palme.

Min farfar frös ihjäl och hur morfar dog vet jag egentligen inte. Kurt Cobain dog på samma dag och det var det enda jag brydde mig om.

Det finns många bloggar...

... som har en viss inriktning. Typ matlagningsbloggar. Eller Dagens Outfit. Min ska nog döpas om till Dagens Åkomma.

Japp, vi sparkar igång omedelbart!

Dagens Åkomma: Love (såklart) - ögoninfektion. Portad från dagis på grund av mycket hög smittsamhet.

Det blir inte mycket roligare än så här!

Efter frukosten fick jag ett...

... maniskt ryck och städade förrådet, organiserade i hallen och i ytterklädsgarderoben, bytte sängkläder, tvättade, fyllde i blanketter, slängde sopor, lagade söndagsmiddag och rensade i skåp.

Styrde och ställde med Molly som snällt fick städa och skala potatis, och Mattias blev kommenderad att åka och köpa ny telefon (eftersom Love slarvat bort den gamla - eller är det vi som är världens slarvigaste familj???) och skruva åt en byrå som blivit lite sned (på grund av felaktig montering en vinterdag för många herrans år sedan).

Hela tiden hade jag siktet inställt på soffliggande med nya numret av Mama. Mattias morot var fotbollsfinalen mellan IFK Göteborg och AIK. Molly ville simsa hon.

Precis när jag hängde sista jeansen på torkställningen, plingade det på dörren. The return of the småpojks. Alla övriga planer inställda. Men fan vad vi har fått mycket gjort!

NU! Nu väntar Mama.

Lagen om alltings jävlighet gjorde...

... naturligtvis att jag vaknade klockan 05.30. Låg och tänkte på dubbdäck ett tag, innan jag somnade om och sov till strax efter nio.

Eftersom inga restauranger tydligen är öppna för brunch på söndagar, åkte jag och Molly till Wallinders istället. Två kassar kostade väl ungefär lika mycket som ett brunchbesök.

Finfrukost på Mårbackagatan...

... fyra olika sorters bröd...

... brie, pastrami, rökt skinka...

... sallad, paprika, tomat, gurka...

... kiwi, ananas och passionsfrukt...

... och så delade vi naturligtvis på en kanna Söders höjder och drack Brämhults blodapelsinjuice. Breakfast for champions!

Jag och Mattias är ensamma...

... hemma. Pojkarna är hos farmor och Molly är på Halloweenfest hos sin bästa kompis. Vi har lagat oxfilé med sparris och ätit middag i skenet av några tända ljus. Det är ofantligt tyst.

Tidigare idag hände något så konstigt som att Love somnade vid matbordet. Det har aldrig hänt med något av barnen innan! Ett tu tre så kroknade han bara av.

Han lade huvudet lite på sned...

... började klippa lite med ögonen...

... och somnade sedan sittande.

Molly klädde ut sig till en liten hondjävul.


Och så gjorde vi en fin pumpadekoration som hon tog med hem till V i present.


Mattias och jag tog en promenad upp till Ruds kyrkogård, där hans mormor ligger begraven.

Jag i min nya fina jacka!

Mattias frös och drog upp jackan över ansiktet så jag blev så full i skratt! Han såg på pricken ut som den där knorrande högtalaren som kommer upp på Teletubbies och säger "Dags att säga hejdå" eller "Vart tog teletubbiesarna vägen?".

Framme i minneslunden. Vansinnigt vackert. Och som vanligt stod jag och gråt tysta tunga tårar över Andy som rycktes bort alldeles för tidigt.

Fredag fredag och...

... ungarna är mer crazy than ever. Vill bara sova. Är svintrött.

Imorgon ska Ludvig och Love sova hos farmor. Detta kommer innebära lite shopping och fotbollstittande med tillhörande ölande. Molly ska på Halloweenfest imorgon kväll, men kommer hem lagom till lite filmtittande och godis innan det är godnatt.

Söndag morgon har Molly fått tydliga instruktioner om att gå upp själv och spela obegränsat med Sims tills även vi behagar stiga upp. Å så ska vi in till stan och äta brunch. Så. Där har vi helgens planer.