Min mamma har börjat...

... studera på äldre dar. Gudarna ska veta att dett aldrig hade skett om hon inte blivit mer eller mindre tvungen.

Den första kursen är data. Mamma kommer förbi för att få hjälp. Det är en mycket avancerad första uppgift.

Det ska centreras och fetstilas och tabbas och ja, det är inte konstigt att hon sitter som ett frågetecken. Det är inte heller konstigt att jag suckar och pustar över att få förklara samma sak hundra gånger och hon ändå inte fattar. Så fort jag lämnar henne ensam vid datorn en minut för att springa ner i tvättstugan, hör jag: "Maria! Det går inte. Kom upp och hjälp mig."

Tillslut säger mamma att hon märker att jag håller på att bli arg på riktigt. "Du får inte bli sur för att jag inte fattar," säger hon." "Jag håller bara på att bli galen," svarar jag. Då börjar mamma gråta.

"Vänta lite, så ska jag hämta kameran. Det här blir perfekt till bloggen," säger jag. "Jag vill inte vara med på bloggen," säger hon. "Jag vill inte visa mitt ansikte." "Det gör inget," svarar jag, "det syns ändå i spegeln." Klick klick. "Jag har värsta bloggtorkan så det här är döbra för mig."

Och 2007 var vi...

... där igen. Tvåårigt bröllopsdatum och gravid med Love.

Alltid dessa cannolis! Utanför Ferrara's under The Italian Feast

Mattias bar helt ledigt hem Bugaboon i denna väska.

Jag och Sandee äter curly fries med världens godast vitlöksdip

Fifth avenue

Utanför New York Library

Snart är det verklighet igen!

Vi pratar även om...

... USA på jobbet. Här är några bilder från New York-resan 2005, då vi gifte oss. Jag är även gravid i femte månade med Ludvig.

Sandee och jag äter en cannoli utanför DeRobertis

Vätskepaus i Central Park

Hemma hos Sandee och gosar med halva hennes zoo

Jag, Mattias och Sanddee utanför hennes bar Whisky Ward

Den stora dagen! Promenix i parken som delar Little Italy och Lower East Side

Vi pratar om...

... Forshaga på jobbet. Av någon anledning. Vad har man då för relation till detta ställe? Jag hade en pojkvän en gång i tiden som kom därifrån. Annars nada.

Men vänta! Jag hamnade ju i Forshaga en gång när ryktet hade spridit sig att det var en FF-fest där nånstans. Jag var väl typ fjorton år. Och det var höst.

När vi kom dit stod det några ganska ocoola och smusslade i fönstret bredvid dörren. En flicka hade telefonen tryckt mot örat. Vi hajjade liksom att det inte var nån idé att försöka ta sig in. Päronen var väl informerade.

Så vi strövade omkring lite rastlöst i Forshaga och väntade på att nästa buss skulle ta oss tillbaka till Karlstad. Det var jag och Kniv-Kalle och nån som hette Totte. Men ingen buss kom. Och så visade det sig att vi stått på fel hållplats och missat sista bussen. Nästa skulle gå vid sju-snåret på morgonen. Vad jag sa till mamma har jag inte en aning om. Och detta var ju innan mobiltelefonernas tid, men jag gissar att jag redan sagt att jag skulle sova över hos en polare.

Allt eftersom alkoholen gick ur kroppen blev vi jävligt frusna. Jag hade bara en bomberjacka med tischa som visade halva magen under och frös som en dåre. Men utanför konsum i Skived hittade vi vår räddning. Där utanför stod en gammal frysbox som vi kunde välta omkull och klättra in i. Jag och Totte låg sked för att få plats och för att tina upp litegrann och sova en sväng. Kniv-Kalle som var den minst omtyckta i sällskapet, fick sitta upp i boxen och hålla upp locket litegrann så vi fick in lite luft.

Det var en mycket märklig natt. Och mitt starkaste minne av Forshaga.

Jag har blivit...

... en varannandgasbloggare. En sån där blogg som inte uppdateras tillräckligt ofta och som man därmed tröttnar skitfort på. Men jag vet inte vad jag ska skriva. Är inne i ekorrhjulet redan. Och hur jävla kul är det att läsa om tvättberg och snoriga ungar!? Alla sitter ju fast i samma skit.

Man märker att det börjar...

... närma sig. Inatt drömde jag om New York.

Jag drömde att jag packat så långt i förväg, att jag glömt att jag inte hade packat ner några kläder. Och jag ville hemskt gärna byta om efter flygresan. Och när vi kom till ett varuhus för att köpa ett par nya t-shirts, så drog jag kortet i kassan. Men sedan skrev Mattias på slipen! Och då blev det ett jävla pådrag med säkerhetsvakter och statutory rights och fraud och allt vad det var.

Om tre veckor åker vi.

Jaha, då har ännu en helg...

... gått och inget speciellt har vi haft för oss. Eller har vi det? Det beror väl på hur man ser det.

Ludvig har varit på bio och marten med mormor.
Molly har haft bästisövernattning med tillhörande aktiviteter såsom hyra film och äta godis.
Love har mest Lovat sig. Varit vaken på nätterna och gått omkring. Å sånt därnt.
Jag och Mattias har kollat på Sopranos, handlat, pusslat ihop den kommande veckan, tvättat, strukit, fixat matlådor.
Jag har klippt mig och Mattias har hjälpt sin pappa med hans dator.

Ja, mycket roligare än såhär har det inte varit. Och imorgon är det måndag och vi kör igen.

Men vad är det...

... som har hänt? Plötsligt vill ingen i familjen sova längre på nätterna. Förutom jag och pappan då såklart. Men det är ett jävla spring hit och dit! Tillåmed Molly är uppe och vandrar.

Jag är så trött så jag ser ut som fyrtiofem år när jag vaknar. Ingen jävla concealer i världen kan dölja dessa trötta ica-kassar under ögonen! Och rynkorna ska vi inte ens prata om. Min svägerska sade till mig att det är bra att äta mycket när man börjar bli äldre. Så fettet liksom fyller ut rynkorna. Man blir liksom slätare. Det är verkligen ett tips jag kan ta till mig!

Och inne på...

... Paviljongen hade de fått in nya dösnygga armband som Molly å jag blev alldeles tokkära i. Men 369:-/styck tillät inte budgeten denna dag. Inte heller denna månad dårå.

När jag kom hem hittade jag deras amerikanska hemsida. Åsså köpte jag samma armband för halva priset som jag hämtar upp när jag är i New York. :)

Idag har Molly fått...

... sin allra första Molly. Hon är vansinnigt glad, trots att hon fick betala hälften själv. "Det är bara bra, för jag har så många sedlar så jag vet inte var jag ska göra av dem," konstaterade hon när hon langade upp skrynkliga tjugolappar blandat med enkronor inne på Paviljongen.

Glad över den fina påsen! Åsa hade slagit in den extra fint.

Och det känns lyxigt att packa upp ur silkespapper...
... och visst är det en härlig färg...

... kolla vad snygg!!!

Tidigare under dagen var vi ute, hela familjen, på en riktig shopping spree. Jag handlade tre plagg från Odd Molly. Jag svalde hårt när jag lämnade fram kreditkortet och väste till Molly att hon inte fick berätta för Mattias hur dyrt det blev.

Och på Bergvik handlade Mattias en ny tischa han med, åsså fick småkillarna lite nya höstkläder från Polarn O. Pyret. Ja, barnbidraget är ett minne blott redan. Men ack så fina vi blir!

Här kan vi snacka om ombytta...

... roller idag. Imorse var det nämligen Mattias som var trött och irriterad över att Love strulat halva natten, medan jag inte kunde göra annat än beklaga, klä på mig och åka till jobbet. Så det kan va!

Halvkaosdag på jobbet på gund av någon människa som aldrig dök upp. Men när jag kom hem var jag ändå på gott humör och okejade ett inköp av en ny dator. Mattias kom hem från Siba alldeles rödrosig på kinderna av lycka.

Själv satte jag mig och skrev tre scheman; två olika till dagis och ett till fritids. Och jag kladdade och strök och bytte tider och krånglade så till den milda grad att jag fick renskriva två gånger. Och familjekalendern likaså. Molly är ju bara hos sin pappa varannan helg nu också, så jag var tvungen att ändra hela deras schema. Och jag har aldrig varit någon big believer in blyerts, tyvärr.

Och jag står återigen lika frågande: Huuuur i helvete ska man få ihop det???

Den här bloggen hette...

... en gång i tiden "Shopping, mammaliv och annat jox". Ni ska inte tro att jag är sämre nu, trots att jag istället hyllar det vardagliga. Här är lite inköp den senaste veckan. Moahahahaha.



Hmmm... jag är ju fortfarande mamma, men jag är ju inte mammaledig längre. Måste uppdatera mig. Faktum är att jag faktiskt ska börja jobba igen imorgon, något jag har förträngt en tid nu. Och shoppar... ja, det gör jag ju. Mer eller mindre otvunget. Just nu är det skittrist att behöva lägga pengar på vantar och lånkisar och sånt som man ändå inte blir någi gladare av.

Jag glädjs desto mer över att vi åker till New York om... 28 dagar.

Ibland när jag är bakis...

... drabbas jag av ett extremt kli i kroppen. Jag måste aktivera mig till tusen. Till exempel kan jag gå upp klockan nio och putsa alla fönster. Idag aktiverade jag mig genom att inventera barnens byrålådor i hallen. Parade ihop vantar, lade undan minimössor och vek ihop halsdukar. Mycket skönt. Nu lurar källarförrådet som borde få sig en liten rensning.

Har varit på Paviljongen å handlat Odd Molly oxå. Och en liten beställning från ajabaja, trots att flera plagg redan tagit slut sedan de lade ut kollektionen igår kväll. Jag fattar nada. Men nu har jag ett lagomt stort hål i plånboken alltså.

Ludvig och jag leker...

... superhjältar. Jag ska vara Spindelmannen och Ludvig ska vara någon som han hittat på själv. Han kallar sig själv Superbraj. Just den superhjälten tycker jag mig känna igen från tonåren!

Man kan säga att...

... gårdagens alkoholintag var uppdelade i olika stadier. Jag var lite självgod för en gångs skull och placerade mig själv på nästan vartenda kort.

1. Kom hem till födelsedagsbarnet Palle, som inte alls hade några planer på att gifta sig denna afton. Drack två cider toksnabbt för vi skulle med en buss till okänt resmål. Började drömma mig bort till Maldiverna. Hamnade på Statt mitt i stan.

Mattias och Peter på bussen

Anki och Stefan

2. Välkomsttal. Alla skålade i champagne utom jag som hade mycket svår magknip av raketcidern. Tydligen hamnade vi mitt i ett välregisserat skådespel där vi skulle lösa en mordgåta. När jag tittade på mordoffret så visade det sig vara min kompis Malin som är festvåningschef på Statt. Hon var ett ganska vackert lik.


3. Middagen. Jag drack ramlösa. Alla andra drack vin. Började nästan bli bakfull. När alla tre rätterna var serverade och uppätna, var folk överlag ganska lyckliga. Utom jag. Som hade en väldig längtan efter att baren skulle öppna så vi kunde snacka sprit.

4. Under kaffet kom det en trubadurtyp och skulle underhålla med Lasse Berghagen-hits och annat. Men då stod jag inte ut längre. En snäll servitris sprang ner och hämtade mjölk, jag drack fyra White Russian på raken och sedan var partyt igång.

Stefan och Jerker

Anna

Det var galet roligt att festa med Lindström igen!

Anki, Anna och någon med stor mage - tror det är Peter.

Som sagt - sjukt roligt...

Peter och jag

Titti och födelsedagsbarnet himself, Palle

Bäckwall och jag

5. Under ett tillfälligt dip fick vi för oss att vi skulle svira vidare. Hamnade på Harrys, vilket kan ha varit en nära-sömnen-upplevelse. Drack en WR till, och gick sedan tillbaka till festen. På vägen träffade vi två pojkspolingar som vi undrade om vi kunde få följa med till Arena på skumparty. "Ja, men de tror nog att ni är våra mammor," svarade de då.

Jag och mina två söner.

6. Tillbaka i värdparets hus. Bussen stannade på vägen och hämtade två kartonger fulla med hamburgare. Här började jag tackla av, sakta men säkert. Åt lite, satt och pratade och gosade med en liten valp. Sen var det hemgång och godnatt. Var i säng strax efter kl 03. Hurra!

Titti och jag

Djupa diskussioner. Kanske.

Kärlek mellan två fulla personer är fin den med.

Sist men inte minst har vi då en bild på Anna och My Little Pony.

Jag kan inte...

... sova längre. Jag är så inihelvete stressad över att Odd Molly-kollektionen liger ute på nätet utan att jag handlat något. Jag tror att jag kanske är lite full än. Lucky me isåfall.



Andra är inte lika pigga på att bli fotograferade klockan åtta på morgonen.

Idag ska vi...

... på kalas/kräftskiva med stora misstankar om ett överraskningsbröllop! Vi får se ikväll. Det ska bli vansinnigt roligt iallafall. Jag längtar efter att få lufta min fina Odd Molly-klänning om hängt ledset i garderoben alldeles för länge!

Höstkollektionen är släppt nu, och jag väntar på att ajabaja ska lägga ut kläderna på nätet, så jag kan handla med min rabattkod jag har där. Har inte riktigt bestämt mig vad det blir än, men det lutar åt följande tillåbörjamed:

Igår träffade jag min...

... fina, fina barndomsvän Marie som alldeles nyss fått sitt första barn, upphöjt i två. Hon har nämligen fått tvillingar för två månader sedan. Marie hade otvättat hår uppsatt i en liten knut. Pappan hade plötsligt långt skägg! Ja, jesus vad jobbigt de har med skrikdrakar.

"Helt plötsligt är vi inget annat än föräldrar," sa pappan. "Vi är varken ett par eller kompisar till våra bekanta. Vi är enbart föräldrar. Det är det enda i livet. Och vi kan inte ens gå i skift. Barnen skriker samtidigt, konstant."

Innan jag fick barn ville jag otroligt gärna ha tvillingar. Hade det faktiskt hänt hade jag nog tagit livet av mig med facit i hand. Och mitt hjärta lider med dessa småkids med magknip och deras maktlösa föräldrar som inte gör annat än vyssjar.

Fick så väldigt...

... goda nyheter idag! En av mina allra bästaste kompisar ska få en liten bejbi i vår. Babyboomen vet inga gränser i vår bekantskapskrets. Själva är vi färdiga. Men så var jag ju också en early bloomer.

Och angående det krasade livet; det är lite famigliaproblem bara. Som verkar få sig en lösning som vi alla gillar.Y

Livet är halvt...

... i kras, men här kommer några bilder från Madonnakonserten iallfall.

What a fabulous ass!

Fatta att vi stod så långt fram så vi bara såg baksidan av Madonna när hon gick ut på scenen som stack ut!