Kalasandet är över...

... för den här gången, men egentligen är det bara början. Om nio dagar fyller Mattias år, och en vecka efter det är det Mollys tur. Jag blir helt galen i mars. Vi har iallafall bestämt för att dra ihop ett redigt kalas nästa helg och bunta ihop alla firanden. Måste bara styra upp logistiken lite.

Jag är lite trött, lite less och ja... det tar på krafterna att barnen är så sjuka. Jag och Mattias tjafsar, och sen så verkar det väl vara några knoppar som brister också? Det är något sorgset över hela den här dagen. Jag vill åka till stan imorgon, och köpa lyxiga doftljus och en fin Matteus-skål och en Odd Molly-kofta. Sånt som man blir lite lyckligare av. Men Mattias jobbar och barnen är ju inte så pigga, så nej... det blir inget med den saken. Så nu ligger jag här i soffan med laptopen på magen och känner mig lite melankolisk.