Natten till idag sov Love...

... sammanlagt kanske... två timmar? Sen var det gallskrik och hejbaberiba. Magknipsskriket kändes igen från när han var en förstoppad tjockbebi.

Innan jag gick till jobbet imorse, kräktes han på köksmattan. Men han hade druckit väldigt mycket proviva innan så jag tänkte att hans mage kanske bara sa ifrån.

Mattias åkte till apoteket för att köpa laxermedel. På vägen hem ringde mamma och sa att det inte längre behövdes. Man kan säga att förstoppningen var ett minne blott, och mamma en ny bajserfarenhet rikare.

Han fortsatte att bajsa på eftermiddagen, flera gånger. När det skulle nattas drack han välling och tjoff så kräktes han upp hela flarran (inklusive några fiskbitar) i sängen. Som tur var fanns ett duntäckte i ett av paketen under granen, så vi styrde upp det hela relativt enkelt.

Nu sitter vi andra som på nålar och bara väntar. Magsjuka, någon?

Att storhandla på Ica Maxi...

... två dagar innan julafton är faktiskt riktigt jävla smärtsamt. Tur att jag nästan fortfarande är lite bakis så vi kunde beställa pizza till mat, så jag slapp greja med matlagning också.

Jag är tokförkyld också, vilket känns rätt surt eftersom jag alldeles nyss tagit mig ur ännu ett nässpraysberoende.

Nu ska jag hoppa i min pyjamas, och bädda ner mig i soffan med Molly och glo på Anna Ankas spektakel. Imorgon ska jag jobba halvdag med Mattias, å sedan äre lite jullov för fru Lindqvist.

Love var iallafall...

... glad en liten stund idag. Det här inträffade när jag drog honom i pulkan till affären för att hämta paket. Annars är det inte mycket som är roligt för lilla sjukstackaren.

Mattias mötte upp oss på vägen hem. Å en sån här lycklig familj är vi idag. Kanske är jag lite extra glad på grund av den flotta väskan, trots att Ludvig råkade kissa lite på den häromdagen.

Festbilder från i lördags...

... kommer här:

Malin (utan dubbelhaka) och Pernilla

Finbebis på besök! Malin, Pernilla med Elsa i knäet, Otter, Fia

Mattias och Therese

Foxy sista och jag

Fia, jag, Beatrice och Sara

Hedmarkskan, Finaste Fia och 30-åringen

Bosse, jag och Mattias

Titti, jag och Johanna

Singstar: Otter (med hiphopfattning av micen) vs. Sara

Åsså på Tempel! Sara, Jerker, jag och Palle - som såg till att vi roade oss som kungar i vipen.

Fia, Johanna, Anna

Jerker, Mattias och jag

Titti, Bea, Bosse å Sara

Den dära typen och jag

Johanna å Anna

Alkoholen flödade! Titti, Bea, Bosse

Nya bekantskaper. Josef å Johanna.

Josef, Johanna å Anna

Som sagt: Fantastiskt roligt kväll - tack alla för att ni kom och firade mig. Tack för alla underbara presenter och TACK till Palle för att du fixat allt så bra - verkligen supersnällt!!!

Jag är så bakbakfull...

... att jag inte orkar lägga in bilderna från igår. Jag kröp inte ur sängen förrän halv fyra i eftermiddag - eller jo förresten, jag var uppe och kräktes vid lunchtid och sedan lade jag mig i en mycket smärtsam halvdvala igen.

Så man kan säga att det var lyckat. Ja, jag hade faktiskt fantastiskt roligt igår! Tusen tack alla fina vänner!

Love hade feber när han kom hem från farmor, så nu blir det ett nytt vabba-race till veckan - hoppas bara han är frisk till jul.

Nu är det också klart...

... med USA-resan. Jag är otroligt tacksam över Palles generositet - om du läser här vill jag bara säga att du är fantastisk!

Vi kommer ha sju dagar tillsammans i Florida i slutet av april. Enligt vädertjänsterna är det ungefär 28 grader varmt där då. Känns helt ok. Skulle även kännas ok att bo på en resort i Antigua i några dagar. Vi får se vart vi hamnar... :)

Gårdagskvällen fortsatte i...

... riktigt trevlig födelsedagsanda. Mattias pappa och min mamma och min pappa å hans flickvän Malin var här och firade. Vi åt mat å tårta och jag fick superfina presenter. Tack!

Tack också till alla gulliga hälsningar; några har skrivit här, andra på facebook - hursomhelst så är jag väldigt glad över alla fina vänner! Puss å kram!

Wiiiiie! Då har jag äntligen...

... uppnått den respektabla vuxenåldern. The big 3-0.

Jag föddes på Karlstad BB den 17 december 1979, genom ett planerat kejsarsnitt. Klockan 09.26 såg jag dagens ljus. Jag vägde ca 3,8 kilo vilket var rätt så mycket på den tiden.

På julafton fick vi komma hem - det var standard att ligga kvar en vecka på den tiden. Mamma led av svår julstress. Pappa hade tvingats julpynta, men eftersom det var ett planerat snitt hade även mamma kunnat planera. På baksidan av alla juldukar hade mamma satt fast små lappar, t.ex "Vardagsrumsbordet", "Lilla byrån i hallen" och så vidare, så att pappa inte skulle ta egna initiativ och lägga fel.

Jag skulle heta Emma, och det var bestämt. Men bara några månader innan hade Pernillas bästis Anna-Karin fått en lillasyster som hette Maria. Pernilla ville inte vara sämre hon. Och fråga mig inte varför mamma och pappa gick med på att en femåring helt på eget bevåg ändrade bebisnamnet, men det har väl något med 70-talstänket att göra. Och så var det på den tiden.

Första tre månaderna sov jag. Jag låg ute i vagnen mitt i smällkalla vintern för så var det på den tiden och sov och sov så mamma fick lyfta på täcket med jämna mellanrum för att se att allt stod rätt till. Men sedan kom baksmällan. Jag skrek och skrek och skrek... och skrek lite till.

På den tiden blev mammorna till skrikbebisar erbjudna hjälp. Man fick ju inte amma när man ville heller, så man kunde inte trösta bebisarna med bröstet. Men iallafall blev mamma tilldelad en hemhjälp som skulle komma några timmar några dagar i veckan för att avlasta. Dels kunde mamma få hjälp med matlagning och städning, men också att de kunde gå ut och gå med skrikbebin en stund.

Tanten från kommunen kom bara några gånger. Sedan ställde hon undan disken på fel plats i köksskåpen och det var mer än vad mamma klarade av. Så hon fick sluta. Mamma gick på knäna.

Men det fanns mer hjälp att få! Jag blev inlagd på sjukhus för skrikobservation. Läkarna ville se när jag skrek, och hur, och om det kunde bero på att jag hade ont någonstans. Efter tre dagar blev jag utskriven med diagnosen sällskapssjuk.

Här någonstans kom mamma på den briljanta idén om hur hon skulle få mig att sova! Hon satte hjul på spjälsängen och vaggade mig över tröskeln tills jag somnade. Skönt! Problemet var att jag vaknade igen så fort sängen stod still... detta var början till ett evigt rullande, där pappa fick komma hem efter att ha jobbat natt på taxi för att lösa av mamma och vagga vidare.

Och sedan... ett tu tre har jag fyllt 30. Hurra för mig!

Vilken härlig...

... morgon! Frukost på sängen och fantastisk skönsång. Å presenterna! Lovely!

Av Ludvig fick jag den här fina teckningen...

... av Molly fick jag detta grattiskort...

... och en liten kuvertväska hon sytt alldeles själv...

... och ett par fina juldekorationer...

... av Mattias fick jag 3 x finpaket...

... som innehöll dessa juveler. Tack snälla familjen!

Pernilla tycker att jag...

... ska njuta av min sista 20-something dag. Hur gör man då? Det är ju precis som alla andra dagar.

Tycker det ska bli rätt skönt att fylla 30. Det känns som om min ålder kommer ikapp mitt liv - eller blir det tvärtom? Jag tycker iallafall att med mitt bagage så känns 30 som en fin balans.

Dessutom vet ju alla att 30 är det nya 20!

Åsså var Mollys fina...

... luciafirande över. Big tajm i Norrstrands aula med massor av föräldrar och syskon och annat löst folk som kom för att bevittna detta vackra.

Mamma Carina finslipar det sista. Det är noga!

Lucian på väg in.

Hela Gesällen (Molly närmast kameran)

Solosång av finaste dottern!

A match made in heaven. Molly och André.

Några av småttisarna tröttnade halvvägs igenom uppvisningen.

Bästislucior.

Roliga lucior.

Coola lucior.

En riktig kaosdag...

... efter jobbet. Slängde i mig lunch, hem å bytte om, hämtade barn på dagis och skola.

Till systemet och köpte vin (till svärmor), cider och sprit.

Till Ikea och köpte serveringsfat och papperstallrikar.

Till HM och köpte strumpbyxor.

Till Polarn O. Pyret och köpte presentkort.

Till Ica Maxi och storhandlade.

Crazy kids på Ikea

Barnen svettiga i overaller, Ludvig bajsnödig och Love raklång på golvet på Bergvik.

Nu har jag redan bytt om till pj. Jag ska äta lite praliner och sedan ska jag lägga mig tidigt och läsa.

Luciafirande 2/3 är nu...

... avklarat. Ludvig och hans kompisar skötte sig exemplariskt och det hela var vansinnigt roligt med barn som sjöng i otakt - första halvan var färdig med sångerna när bakre raden hade en halv vers kvar. Störtsköna och totalt omedvetna ungar, jag gillert!

Efter luciatåget fikade vi lite på dagis.

Molly, Ludvig, mormor.

Ludvig lekte med Milton... och passade på att bita Love lite i benet.

Här busar han med bästaste Otto.

Å lite snö ute när vi skulle åka hem!
Rutschkana med Ebba.

Några var extra frusna, så efter lite lek åkte vi hem.

Love, mormor, Mattias.

Snart är 00-talet...

... slut. Två och en halv vecka kvar.

Nyårsafton 1999 firade jag i London med Mollys pappa. Min syster Pernilla och hennes sambo var också med. Och mina dåvarande svärföräldrar och några goda vänner. Vi befann oss på en pub med liveband. Jag var höggravid med Molly och vann en lyxchokladask i ett nyårslotteri. Vi käkade säkert något gott, jag minns inte. Men jag vet att det var vansinnigt svårt att hitta finskor som passade mina svullna fötter.

Mattias firade i Karlstad, nyförlovad med sin dåvarande flickvän.

Så det kan bli! Nuförtiden behöver man aldrig mer ha nyårsångest och undra vad man ska hitta på, eftersom vi sitter här med ett kärleksbarn som fyller fyra snart.

Jag blir inte riktigt klok...

... på valmöjligheterna i samband med USA-resan. Vi skulle kunna åka till Las Vegas... eller till Västindien... eller också bara stanna i Florida en vecka och ha det rätt gött.

Mitt drömscenario är att vi stannar i Florida, helst med några goda vänner.

Vi hyr en bil och cruisar runt, och stannar på platser som verkar intressanta för stunden.

Inga planer alls, närmsta motell duger gott.

Och vi åker cab och hånglar i bilen och mitt hår rufsas till i vinden.

Vi köper onödiga grejer på outlets bara för att det är så billigt.

Vi stannar på truck stops och dricker tequila och pratar med några locals,

som tycker vi är några udda figurer som pratar ett exotiskt språk.

Vi solar och badar och ligger med varann varje dag.

Vi äter american breakfast platters på Danny's och skrattar åt husvagnsfamiljen som sitter vid bordet bredvid.

... och här någonstans tycker Johanna att det är en 30-års kris som talar. Eller också har jag sett för många teenage roadtrip movies, inte vet jag.

Helgen består av...

... städning, fotbollstittande, Bergviksshopping och matlagning - en helt vanlig helg alltså.

Mina tankar är dock ganska ockuperade av Mattias jobbresa till Orlando i april - chefen är makalöst generös - och funderingar på huruvida jag kanske ska joina honom för en veckas semester efter att konventet är slut?

Först hade vi tänkt ta med oss barnen, men det blir alldeles för dyrt. Barnbiljetterna på flyget kostar i princip lika mycket som för vuxna. Och vi har ju så fantastiska mammor som ställer upp som barnvakter också, så det får man vara otroligt tacksam över!

Londonrapportering kommer...

... här!

På Skavsta flygplats. Molly åt en brownie till middag. Mattias drack öl.

Framme på hotellet. Lite nergånget men rent och fräscht och vansinnigt bra värde för pengarna.

En uppspelt Molly och hennes mamma.

I tunnelbanan på väg uptown.

Molly och jag vid Oxford circus.

Molly utanför Hamley's, där hon öppnat starkt med att köpa klistermärken för trehundra.

På Carnaby street.

Strawberry and cream frappuchino på Starbuck's. Och en liten kaka.

På Bond Street, med min fina LV-påse i högsta hugg...

... som faktiskt innehöll denna hära.

På Madame Tussauds med Mollys syster Gemma och Britney Spears.

Och med Amy Winehouse.

Gemmas b-friend Frankie och Bob Marley.

Molly vid Piccadilly Circus.

Molly på en B&J glassbar.

Jag och Molly äter Starbuck's morotskaka.

Molly på Selfridge's julavdelning.

Molly å en polis som vi haffade.

Molly framför Big Ben.

Molly å en engelsk taxi.

I bilen på väg hem. Nerbäddad i nya pyjamasen och morgonrocken.

Fantastisk resa, och framförallt så är Molly väldigt nöjd, vilket var hela meningen.