Dagens planerade...

... aktiviteter:

• Åka till Wallinders och köpa frukost och tidningar
• Duscha/bada (=piffa till sig så man ser ut som folk. Lite bakis faktiskt.)
• Åka till stan och lämna tillbaka ett Buzz-spel som bara hängde sig hela tiden. :(
• Och sedan finns ett stort tomrum, innan vi ska...

• Hämta barnen på eftermiddagen
• Köpa pizza

Känner att jag borde tvätta och plocka lite härhemma... men skiter nog i det va.

Jag har nyss vaknat...

... och känner mig som sjuttio år. Och ser ut som hundrafemtio. Tur att jag inte har några batterier i kameran, annars kanske jag skulle vara tvungen att ta ett kort på detta skräckansikte. Kan vara bra att hota barnen med en regnig dag.

Och den där stackars...

... Fredrika. Jag tjatar hål i huvudet på henne känner jag. Börjar svamla duktigt nu.

Fan vad mysigt...

... vi har. Inte en unge så långt ögat når.

Jag, Mattias, Johanna och Fredrika har spelat Buzz hela kvällen och totalt missat melodifestivalen. Men vi dricker alkohol och har det sjukt skitbra.

Men jag skulle ju komma till...

... att det nu är Ludvig som gör sin stämma hörd i garderobsdiskussionerna. Jag tror att jag kanske gör honom en otjänst som låter honom gå klädd i randiga långkallingar från PO.P och matchande tröjor - mjuka, sköna barnkläder som är perfa att röra sig i. Han kanske är töntigast på dagis. Typ den där stackarn som har en mamma som inte fattar läget. För det enda han tjatar om är Spiderman och alla andra coola kläder storpojkarna på dagis har. Men jag har alltid tänkt att förskona oss alla så länge han inte efterfrågar det själv.

Jag har länge låtit honom sova i Postis Per-pyjamaser och Byggare Bob-påslakan, men nu är det dags. Igår fick han sina första Spindelmannen-strumpor av mamma - som sagt, man får börja smått för att överleva chocken - och han blev så jävla glad. Å då skiter jag i allt det andra.Y

Så länge jag kan få bestämma...

... över mina barns garderober är allt frid och fröjd. Men i en viss ålder får man börja ge med sig, lite i taget, för att klara avvänjningen utan alltför svåra begär.

Molly till exempel. Strax innan hon fyllde tre fick hon välja pyjamas själv. Då valde hon en rosa, med två hästhuvuden ihopslingrade i ett hjärta. Så vidrigt ful, men hon älskade den. När hon sedan började i sexårsgruppen var det auf wiedersehen till alla Polarn-kläder och allt det danska hon hade i garderoben. Då ville hon bara ha randigt och med dödskallar från Kappahl.

Efterhand att hon behövde nya kläder, handlade vi ihop. Då kunde hon få som hon ville, men jag kunde gallra bort det allra värsta. Jag insåg att det inte var någon idé att handla lite dyrare när hon ändå inte ville sätta det på sig. Och nu två år senare, är vi faktiskt överens om nästan allt.

Vilken konstig kväll...

... det blev.

När jag skulle gå och lägga mig i badet med Rosing, hittade jag plötsligt inte boken. Jag fattade såklart att Mattias gömt den nu när vi skulle få hem lite folk. Att överhuvudtaget ha ett sådant lågvattenmärke hemma är oerhört pinsamt. Efter ett undrande sms till maken återfanns den i det mörkaste mörker bredvid vår säng.

Nåväl: Väl i badet började jag läsa. Och att detta kommit i tryck och blivit ett litterärt verk är ett stort mysterium för mig. Och att Daniel Nyhlén som hon skrivit boken tillsammans med kan titulera sig journalist, är helt ofattbart. Det är i särklass den värsta smörja jag har läst - och då har jag ändå plöjt igenom en hel del lättsam socialporr.

Och så har jag så jävla svårt att koncentrera mig. Arsenal spelar den andra åttondelsfinalmatchen mot Roma idag borta. Och matchen har gått till förlängning. Nu sitter jag här med Sportbladets Live-sändning på med högt ljud så jag kan höra när publiken jublar och Eduardo gör mål. Eller om det möjligtvis blir Van Persie.

Allt annat än vinst är en katastrof för mitt välbefinnande på hemmaplan. Nu kanske det blir straffar. Jag tror jag spyr.

Okej, vi tar det...

... nu på en gång.

Ludvig hjälper Love att öppna sina paket

Finpresenter från gudmor Helen.

Pappa skruvar ihop nya bilen.

Vi tjejer tittar på mycket intresserade.

Skitkul.

Anna, Jerker och Alva.

Den här mamman älskar sitt barn.

Ludvig är kissnödig.

Farmor - å fler! - hade med present även till Ludvig och Molly.

Mamman har bakat cheesecake med blåbär.

Och sirapskakor, nötkakor och äppelmuffins med crumble.

Och en egen liten ettårsmuffins till Love.

Jag är helt...

... jävla sluuuut. Kalaset var supertrevligt och var inte för upphaussat denna gång. Bilder kommer imorgon... eller eventuellt ikväll när jag samlat ihop lite mer energi.

Mattias är hos J å kollar på fotboll. Jag är ensam hemma med Love. Tänkte att jag ska lägga upp fötterna och läsa Rosings bok. Jag antar att det mest är som en pekbok med tanke på författarens intelligens, så det går nog fort Catti.

Tittade för övrigt på Rosings TV-program igår. Det är det plojigaste jag någonsin har sett! Det känns som ett gäng halvintresserade fjortiskillar på gratisresa med en blondin i mitten som surar så fort någon inte gör precis som hon vill.

Mattias undrar hur fan en sån patetisk människa överhuvudtaget kan tillägnas någon egen tv-tid. Och så undrar han vad det är för idioter som tittar på skiten. :S

Jag undrar mest om hon inte kan ta och plocka ut den där jävla prinskorven hon har stoppat in i överläppen.

I morse när jag vaknade...

... dog jag nästan av skräck när jag såg mig själv i spegeln. Såna jävla ICA-kassar under ögonen! Jag såg äldre ut än någonsin. Kanske beror på att jag är det.

Men det är en jävla tur att jag har dyr ögonkräm från Clinique som räddar mig.

Nu bakar vi, hejåhå.

Nu är det...

... officiellt den 11 mars. Därmed är min lilla skatt ett helt år!

Vi. Love är bara några timmar men vi har redan så mycket kärlek i hela kropen.

För ganska exakt...

... ett år sedan vid den här tidpunkten, stod jag i duschen och tvättade mig med bakteriedödande tvål inför kejsarsnittet. Och jag grät hejdlöst. Jag grät över att det här var min sista graviditet. Och att det var sista gången jag kände en minispark i magen. Sista gången jag bar liv.

Nu står jag också i duschen och gråter. Fast av helt andra anledningar. Nu grinar jag över att jag fortfarande ser höggravid ut över arslet.

Idag var jag och hämtade...

... ett paket från HM. Däri fanns det bland annat lite smink. Ludvig hjälpte mig att öppna.

Ludvig: Mamma, vad är det för nåt?
Jag: Det är glittereyeliner. Så mamma kan vara lite snygg i sommar.
L: Den är svart.
J: Ja, och den andra är turkos, nästan blå.
L: Får jag prova?
J: Nej, det är bara för mammor. Jag kan prova.
Jag drar på svart på ena ögat, och turkos på det andra.
J: Kolla här vad fint Ludvig!
Jag hukar mig ner och klipper lite med ögonfransarna.
L: Hihi. Du ser ut som en clown. Du ser ut som en snygg clown, mamma.

Loves allra första...

... yearbook kommer här.

2008

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

December

2009

Januari

Februari

Mars

Tillbaks på ruta ett. Återigen sovande i min famn. Y

Åsså var det ju...

... en liten olycka idag på dagis. Hämtade hem Ludvig som såg ut som en liten krigshjälte efter att ha åkt rutchkana på magen, från en snöhög och ner på den grusiga asfalten. Med ansiktet först.

Trots en mycket jobbig natt...

... blev jag oerhört glad när jag fick en finpresent i brevlådan idag, från kära F.

Kommer givetvis älska boken.

Men jag blev alldeles vettskrämd när jag kollade på baksidan av boken. Vilken jävla äcklig baksida, ärligt talat! Det finns väl ingen kvinna som ser ut så här bakifrån. Hon ser ut som något feldimensionerat djur. Usch.

Tänkte först att det kanske bara är min bakdel som är helt åt helvete, men när jag googlade hittade jag en massa bilder på skinny bitches som också blev lite päronformade när de sitter ner nakna.

Bra.

Tänkte unna mig ett bad...

... nu ikväll när jag inte behöver bekymra mig om barnskrik. Jag köpte lite godis och senaste numret av Amelia som jag skulle njuta av. Amelia är en skittidning men jag behövde något som inte handlade om barn.

Den första artikeln jag slog upp handlade om en kille, vars flickvän lämnade honom och barnet på BB så han blev ensamstående med en nyfödd dotter. Det var mycket ojande men jag tänkte att här har vi att göra med en riktigt smart kvinna.

Och så gjorde jag hårinpackning och rakade benen. För några år sedan tyckte jag att det var bland det grövsta brott min mamma begick, var att endast sporadiskt raka benen vintertid. Nu börjar jag inse att även hon är ganska intelligent.

Mattias sköna morgon...

... började med att han blev väckt av ett vrål. "JAG BLIR GALEN PÅ DEN HÄR JÄÄÄVLA UNGEN!!!!"

Det var jag som skrek. Krisade ihop totalt.
Två nätter på raken utan en minuts sömn tar ut sin rätt.

Får man inte sova blir man sinnessjuk.

Mamma sover här inatt och tar hand om drakbebin. Inte helt förvånansvärt sover han hittills ganska bra.

Kom ihåg att älska detta barnet.

"På lördag sover Love...

... hos mig", sa mamma. Molly är hos pappan och Ludvig är hos farmor.

Genast börjar det susa en massa funderingar om tänkbara aktiviteter genom hjärnan.

Vi kanske ska ha fest? Eller ska vi gå ut och äta middag på någon trevlig restaurang? Bio kanske?

Vad gör man egentligen när man är barnlediga ihop? Det var så länge sedan så jag minns inte hur man ska bete sig. Kanske börjar jag påminna Mattias om att han behöver gå och kissa. Eller så serverar jag puréad mat.

Försöker fundera ut vad jag är allra mest sugen på... och kommer på att svaret är ganska enkelt.

Inga planer.
Sömn.
Tystnad.
Färdiglagad mat.
Ha sex ostört.

Så så får det bli. Enkelt och framför allt lite vårdande av mitt äktenskap.

Och billigt! Så billigt så vi kanske hinner med en shoppingtur på stan också.

Har alldeles nyss hämtat...

... mamma och Peter på tågstationen. Äntligen hemma från Brazil! Igår kväll pep jag i telefon till henne: "Mamma, jag behöver barnvakt. Jättejättemycket barnvakt." Och mamma svarade att "Jaaaadå, det ska du få" med ett litet skratt och värme i rösten.

I bilen till Råtorp frågar mamma: "Kan Ludvig tugga tuggummi?"
"Nej", svarar jag, "han sväljer dem bara."
"Okej", svarar mamma.
"Men han har sovit fyra nätter utan blöja nu!", säger jag stolt. "Inte en enda olycka!"
"Åh vad bra, vilken stor och duktig kille", säger mamma och Peter i kör.

Två minuter senare hör jag mamma väsa:
"Men Ludvig, du skulle ju inte svälja...!"

Men va fan!