Nämen sedärja, här...

... har vi alltså det förväntade vädret i London i helgen. Kunde tänka mig många värre scenarier. Nu är det största problemet vad i helskotta vi ska packa för kläder. Och hejåhå vad tråkigt om vi packar fel, då måste vi ju gå till Topshop och handla nya!

Idag hade jag min finfina...

... vän Theres här på lite lekparkshäng och tillhörande fika.

Me and Terre, we go waaay back. Man skulle kunna säga att vi tillbringat några av livets kanske bästa stunder ihop. Ja, jesus. Tur att det mesta är preskriberat vid det här laget. För nu är vi över trettio och mammor och hyfsat seriösa.

"Live now, pay later", John Silver utan filter och Kveschelrögga. "Du chockar mig", glasspojken och Beach Club Tylösand. Papperstallrikar, Kyösti och Johan Bratt. Bizzer Bizzer, Ace och manschettknappar i guld.

Say no more. Det var tider det!

Idag har Swedish...

...Hasbeens kollektion i sambarbete med HM släppts. Skynda fynda här! Jag har ett par "äkta" Hasbeens sedan tidigare, och för mig med världshistoriens bredaste fötter är de här skorna världens bästa och skönaste! Nackdelen är att de är rätt så dyra, så nu får man passa på! Dessa två kommer landa hos mig inom kort.

Haha, det här var...

... roligt! Vår älskade Alex Schulman har sagt sitt. Detta läser jag högt och skrattar gott över.

Men Mattias är inte road. Så här kan vi inte ha det. Han har fått många arga kommentarer, för vad fan vet Alex Schulman om vuxna karlars kärlek till norra Londons ungdomar med bollsinne? Eller ja, de franska ungdomarna som spelar i det engelska laget. Och de från franska kolonier såklart. Och laget! Laget. Klubben. Man kan ju dö föret.

Dagens kanske allra...

... bästa stund. Efter en timmes powerwalk, färdigskrivande av inlämnings-uppgiften och lunch sitter jag här nu i min ensamhet på altanen och njuter. Lite jordgubbar, lite läsning och en hel timme innan pojkarna ska hämtas på dagis.

Det lilla barnet...

... i familjen har ett ständigt återkommande problem. Om man nu kan kalla det så. Jag vet inte hur många kort jag har där Love visar halva arslet. Han har lika platt (men ändock ofattbart fyllig!) bakdel, precis som sin mor. Och jeansen sitter ungefär likadant på mig. Inget som håller uppe dem. Istället rullas de sakta ner under dagen och lägger sig lagom under den nedersta magvolangen.

Men nu tycker jag att vi istället fokuserar på det faktum att barnen kan vara ute och leka i t-shirts på eftermiddagarna!

Mattias har en dejt...

... ikväll. Klockan 22 ska han och några homies logga in och spela Call of Duty via Xboxuppkopplingen eller vare heter. Skjuta fiender i andra laget och kasta granater och sånt därna. Kanske blir det även en helikopterattack. Moget!

Efter ett antal skrivtimmar...

... tog jag paus för att äta lunch och ta en promenad med mamma. Det skulle jag nog inte ha gjort med facit i hand. Herregud. Det var värre än att vara ute med någon av ungarna!

För det var tråkigt att promenera. Och inte skulle vi gå fort heller. Och gud vad det gjorde ont. I handleden först. Sen knäet eller vad det var. Å hjälp vad tråkigt det är att promenera! Sedan behövde hon gå på toa. Och så skulle hon ta en cigarett när vi ändå tog en liten paus. Eller så måste hon gå hem nu istället så hon kunde göra glasyr till den dära kakan som det var så bråttom med. Som vi ska äta i påsk! Och skulle vi inte leta upp några vitsippor kanske? Och så här fortsatte det.

Varför skulle hon med överhuvudtaget!? Ett sånt jävla gnäll. Hade hon varit något av barnen hade jag flippat för länge sedan.

Så, då börjar...

... en skrivvecka nu då. Nu ska vi alltså redovisa vad vi lärt oss på VFU:n genom en skriftlig observationsrapport och en litteraturstudie. Femton sidor ungefär. Häpp häpp, nu kör vi. Så vi hinner ut i det vackra vädret någon gång.

Med risk för att...

... låta som en repig lp-skiva: hej hurra, vilken fin dag, vad skönt att spendera dagen ute.

Idag har vi plockat fram uteleksakerna och utemöblerna och grillen, så nu får vi sätta igång med utomhusmiddagar när vi kommer tillbaka från London.

Och barnen har varit ute och bland annat spelat badminton, cyklat och pyntat gatan. Vad fint vi har det.

Ännu en härlig...

... vårdag går mot sitt slut. Mamma kom förbi i förmiddags med en hel hög uteleksaker hon haft i sitt gamla hus - men alltså inte har användning för längre sedan hon flyttat till lägenhet. Det blev liksom Lilla Julafton här hemma, så barnen har varit ute i princip hela dagen och grejat och lekt.

Cykla, gunga, spela fotboll, klättra i träd, rycka upp lite ogräs, vädra täcken, göra sandkakor, åka rutschkana, småprata med grannarna, blåsa såpbubblor, och Ludvig åkte på cirkus med morfar. Vilken fantastisk årstid!

Tidig - men härlig - ...

... morgon med de små. Jag börjar gilla det här livet då jag är trött på kvällarna! Morgnarna får helt plötsligt guldkant då. Och kanske börjar jag bli vuxen trots allt! Det är alltså inte helt coolt att vara vaken till ett när man ska upp med drakar vid fem. Vilken insikt va! Nu börjar vi morgonen med övermogna bananer, Dora och en ballong som helst inte ska släppas alls. Själv har jag satt på lite tvätt, druckit te och skickat tusen dollar till USA.

Eftersom Mattias inte var hemma igår, tog jag med mig barnen till McDonald's. Det är konstigt att vi i princip aldrig äter där - men Mattias väljer ju naturligtvis annat när vi inte orkar laga mat. Barnen var iallafall överlyckliga! Enligt dagisfröknarna hade Love börjat tjata om McDonald's redan vid frukosten, och sedan fortsatt hela dagen. Och visst var det gott! Love som grinar vid middagsbordet 9 av 10 dagar nuförtiden, åt glatt upp i princip allt. Ludvig då, som är byggt som ett skelett, åt alla nuggets och beasås, alla pommes, alla morötter och all dricka. Och en tredjedel av min McFeast. Och sedan var han fortfarande hungrig så han åt en hamburgare också. Vart tar det vägen? Jag önskar att jag hade samma metabolism.

Och när jag kom hem...

... idag, möttes jag av ett ajax-doftande hem och världens största bukett med tulpaner på bordet. Så underbar och fin han är, min älskade man! Fredag + storstädat + färska blommor, kan det bli bättre!?

Nu hoppas jag att han får riktigt roligt med Fredrik & co ikväll, för det är han värd!

Min sista dag på...

... VFU:n idag, och jag lämnade många sorgsna barn efter mig. Några var säkert glada över att jag åkte, men överlag tror jag faktiskt att jag kommer bli saknad. Många fina ord både från personal och elever. En rejäl klump i magen och svälja tungt, ja nu är det ändå ett hejdå. En fin blomma fick jag med mig också!

Herregud vad mycket man har fått höra under de här veckorna!

"Fröken, hur gammal är du?"
"31."
"Jag trodde du var mycket yngre!"
"Åh tack, vad snällt!"
"Ja, typ... 45."

"Hörni, nu får ni vara lite tysta så alla hör när jag läser!"
"Fröken, det går inte. Vi har aldrig någonsin i hela världen velat gå ut och leka så mycket som just nu."

"Fröken, varför tycker alla andra barn om dig så mycket?"
"Jag tror att det är för att de tycker att jag är snäll."
"Jag tycker att du är helt jävla värdelös. Vilken tur att du inte är i vår klass."
"Tänk, precis detsamma känner jag!"

De blandar och ger, de små raringarna! ♥

Nu tar jag mitt pick...

... och pack och åker till VFU:n för sista gången. Jag har väskan fullpackad med en väldans massa Piggelin som jag ska bjuda barnen på. För det är de värda, mina små försökskaniner! ♥ Och så är det fredag - veckans bästa dag. Mattias är i Stockholm och hänger med gamla polare och jag myser hemma ikväll med mina finfina ungar. Trippel-♥ på det va!

Kvällen spenderas naturligtvis...

... i tv-soffan där vi ser FBK spöa skiten ur Skellefteå. Så trevligt med ännu ett guld, siar jag.

Jobbiga dagar på VFU:n, nu de senaste. Många många konflikter och barn som inte mår bra och inte har det så himla roligt runt omkring. Noll respekt för vuxna, horribelt språk och en himla massa slarv hit och dit.

Men ändå! Det har hänt så mycket under dessa veckor, och jag vet så väl att jag kommer grina imorgon när det är dags att säga hejdå. Jag ska ju inte tillbaka till den här klassen mer, och det är grymt med definitiva avsked. Så fina, underbara barn som jag redan är väldigt fäst vid. "Kommer du glömma bort oss nu, fröken?", frågade lilla A idag. Never in my life, helt ärligt.

Förstår ni hur jag...

... har det med två såna härna döcoolingar hemma!? Man hinner aldrig få tråkigt, den saken är säker. Inte en tyst sekund heller. ♥

Om tio dagar åker...

... vi till London. Jag vill ju hemskt gärna passa in.

Jag är ju ingen öldrickare egentligen, jag dricker nästan inte alls nuförtiden. Det är inte det att jag inte gillar det, jag älskar att vara packad faktiskt. Jag är väldigt bra på det också, jag blir väldigt rolig och charmig och så. Såklart.

Det är mer att jag gör min dotter - och pojkarna såklart - en tjänst. Fulla vuxna är fan det värsta som finns när man är barn.

Men nu ska jag snart till London som sagt, och på annandag påsk ska vi ta oss till Twelve Pins och glo på Arsenals bortamatch och där finns det inte många andra val än att... just det: öla.

Cyklingen bara...

... fortsätter - snart sitter det som ett rinnande vatten. Men smakar det så kostar det. Aldrig har jag väl sett ett par så här blåmärkeiga småpojksben. Och det här är ändå bara från ena sidan!

Så fort vi kommit...

... hem gick vi naturligtvis ut igen. Tog med pojkarna in snabbt på ett toalettbesök och ombyte till jympadojjor - och för att hämta saft och mariekex för lite fika i lekparken. Helt plötsligt träffar man människor man inte sett på ett halvår trots att man nästan bor grannar. Så det var riktigt high life med alla homeboys and homegirls idag!