Vaknade i morse...

... till en balkong full av snö. SNÖ!!! Riktigt härlig kramsnö.

Så jävla härligt att jag bestämde mig för att premiär-spänna fast Love i babypulkan när jag skulle hämta barnen. Tog också med mig... JA vad heter det egentligen? Svärmor säger kälke. Och när jag var barn så hette det bob. Molly säger - på aristokratengelska, ska tilläggas - snowracer. Men iallafall: nu fattar alla. Jag tog med mig den så att Ludvig hade en schysst ride till hemvägen.

Vägen till skolan gick supersmidigt. Love var förvånad över strapatsen och satt mest tyst, helt chockskadad antagligen. När jag kom in på skolgården var det så väldans oplogat och dessutom hade ungarna lekt alldeles ojämnt, så det var buckligt och skitjobbigt att pulsa i, den långa vägen bort till grinden till dagis. Och jag sliter i pulkasnöret och bobsnöret och svettas lite lagom och ett tu tre så hör jag OOOUUUÄÄÄÄÄÄÄ lite dovt och när jag då vänder mig om, ligger Love face down med hela ansiktet fullt av snö. Pulkajäveln har vält!

Och är det nåt som är ännu jobbigare än att pulsa i snö, är det att dra en pulka OCH bob i en hand och bära en grinande elvakilos barnbebi med den andra samtidigt som man pulsar.