Jag har aldrig varit ett big fan...

... av Katrin Schulman, eller ja Zytomierska som hon heter nuförtiden. Jag har alltid undrat vad fan hon gjort för att bli känd mer än att ha låtsasgift sig med den där mediekåta karln. Men hon syns - och HÖRS! - tamejfan överallt trots att hon är helt talanglös, och nån natt när jag led av insomnia halkade jag in på hennes blogg.

Och nu börjar jag tycka att hon är skitkul. Hon har ju noll censur i hennes käft eller skrivande, och stundtals är det oerhört roande! Som till exempel denna diskussion hon har med sin polska pappa.

"Pappa: Katten, varfer di skriver om moffan hela tiden? Det er inte kjul.

Jag: Moffan?

Pappa: Di rakar moffan. Di ger laser på moffan.

Jag: Ja, men det är väl trevligt att jag delar med mig av mina intima delar också. Det är ju det som gör mig så öppen och härlig.

Pappa: Eppet och herligt ticker jag inte. Det passar inte. Di er moget kvinna.

Jag: Men sluta för fan. Jag är ju inte mogen alls.
Pappa: Nej, faktiskt di är inte moget.
Jag: Skönt då hade vi klarat upp den saken. Hur är vädret i Nice?
Pappa: Schent."

Jag önskar att jag också kunde skriva precis vad jag ville. Men eftersom jag vill kunna se mammorna på dagis i ögonen utan att fundera på om de vet vad jag skrivit om min mutta, är det otänkbart.

Men nu har Katrin mens. Och det har jag med. Och det är liksom inte meningen att jag ska ha det. Inte för att jag är gravid, utan för att jag satt in en liten plastmojäng downstairs som ska utsöndra ett hormon varje månad så att jag och Mattias kan samlaga ostört.

Sådär. Nu blev jag lite för personlig iallafall.