Oftast när barn under ett år är griniga, brukar man skylla på magont och/eller tandsprickning - klassikerna. Men i detta fall är det nog faktiskt sant båda två.
Han har såna problem med bajseriet. Var tredje dag pressar han ur sig några små stenhårda harlortar och grinar helt galet.
Och så har han fått tre nya tänder den senaste månaden.
Detta i kombination med mycket stor frustration över att inte kunna förflytta sig själv öht, gör att livet är en pest för Love. Klart man blir förbannad.
Men grinandet pågår varje vaken minut, och det är det som gör mig galen. Och jag orkar inte bära honom hela dagen. Jag är ju inte Hulken liksom.
Så imorrn ska följande utspela sig (och det är faktiskt ingen dröm utan verkligt scenario): Mattias är ledig från jobbet, Ludvig är ledig från dagis och Molly har studiedag i skolan.
- Love vaknar. Jag buffar på Mattias så han får gå upp och jag får sova vidare.
- Jag masar mig upp och lagar amerikanska blåbärspannkakor.
- Svärmor kommer efter sitt yogapass och hämtar bebin.
- Jag tar med mig storbarnen på lite shopping (hade först tänkt mig badhuset eller Mariebergsskogen, men nu är det min tur att få lite paus å välja aktivitet). Under tiden vi är borta storstädar Mattias hela huset.
- Åker hem när det är färdigstädat och bebin är återlämnad.
- Ska tvätta lite på kvällen, that's it.
Å nu ska jag snart gå och lägga mig bredvid bebin. För hur överjävlig han må vara när han är vaken just nu, är han fantastiskt vacker och rofylld där han ligger bredvid mig. Och han är liten och kompakt och har en varm kropp och jättemycket hår. Och han är så fin och älskad att jag får ont i hela bröstet.
1 kommentar:
Alltså, Love och Nils skulle kunna vara värsta polarna..Nisse är också hård i magen, JÄMT. Rätt töligt, mest för honom såklart. ;)
Skicka en kommentar