Tänk att en sån skön eftermiddag...

... kan förvandlas till en riktig, jävla skitkväll.

Det började med att Pernilla å jag fick ställa in pokerkvällen. Vi har tidvis väldigt svårt att komma överens. Och det är inte alltid jag känner för att dansa efter hennes pipa så fort hon sätter sin nätta fot i Karlstad.

Och jag vill inte hänga ut Mattias här, men jag blev så arg på honom igår att jag kastade en smörgås (!) i golvet.

Å strax innan midnatt ringer Molly hemifrån sin pappa och gråter så hon knappt kan prata. Och allt jag hör i bakgrunden är ett världskrig mellan pappan å hans fru. Jag har faktiskt aldrig hört två vuxna skrika så åt varandra i barns närvaro! Dessa ständiga bråk.

Pratade även med fruns dotter för att lugna henne lite - hon var lika ledsen hon. Och detta bråk handlade tydligen om pappans mycket svåra paranoia - han hade fått för sig att fruns dotter (nio år!) sparkat på honom när han gick förbi! Det är lika löjligt som att han tror att folk håller på och förgiftar honom hela tiden.

Stackars, stackars barn. Och värst av allt är det när Molly stänger av.