Så varje kväll ligger han bredvid mig och sover när jag läser. Och innan jag släcker lampan, ligger jag och tittar på honom. Han gillar att sova på mage med hela snutten ihoprullad som en boll under huvuvdet. Och nappen ramlar ut så han sover med öppen mun. Jag luktar försiktigt på hans varma andedräkt när jag snosar honom på kinden. Han är så fin så det värker i hela hjärtat, och jag får dåligt samvete när jag tänker på att jag ibland kan bli arg på ett sådant här underbart litet barn.
De här minuterna kan vara några av de bästa på hela dagen.
1 kommentar:
Gud vad go. Känner igen mig i allt du skriver.
Skicka en kommentar