Jag hade ganska tråkigt den här resan. K jobbade en del, vilket inte var planerat alls. Houston och Texas var som ett enda gigantiskt Jerry Springer-avsnitt - vilket var så jävla synd, för jag hade varit supernyfiken på USA. Nu tyckte jag att det var bajs.
Sedan skulle vi åka till Grand Canyon, vilket var ofantligt långt trots att det bara är några centimeter på kartan. Genom Texas, New Mexico och större delen av Arizona. Vi stannade och övernattade på flera ställen på vägen; minns inte exakt var, men det var små motell som var mer eller mindre skräckinjagande.
Grand Canyon var fantastiskt, men vansinnigt kallt. Vi hade lämnat ett 28 grader varmt Houston bakom oss, och möttes av snö och iskyla. Vi tog en helikoptertur över Grand Canyon vilket var en riktigt maxad upplevelse!
Vi bråkade mycket den här resan också. K hade otroliga humörsvängningar och var riktigt elak - som vanligt. Jag hade en klump i magen stora delar av tiden och längtade hem. Hem till mamma. Jag var bara arton år och kände mig ensammast i världen.
Tillbaka i Houston, åkte vi ner till Galveston som ligger precis vid havet. Där hamnade vi hemma hos någon bekant och firade Thanksgiving. Mannen i huset kom från New Orleans och serverade cajun-style mat; han friterade en hel jävla kalkon och stoppade den med någon slags ostronfyllning. Och så drack vi tequila slammers och klappade en liten alligator han hade fångat. "Man, he doesn't seem to feel that good," sa mannen. Undrar varför när alligatorn bodde i en zinkbalja med en tegelsten som enda sällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar