Livet har återgått till det vanliga...

... i su casa. Vi hade en superskön morgon och gick inte ur sängen förrän halv elva. Mattias åkte till Wallinders och köpte söndagstidningarna och färskt bröd. Sedan tog vi en promenad i kylan innan vi hämtade småpojkarna på eftermiddagen.

Nu har jag ätit middag, sorterat tvätt, badat barn och förfärats över Arsenals förlust mot Manchester United. Senare ikväll ska jag ägna mig åt att packa traderaauktioner som hittills ligger uppe i ganska många tusenlappar. Å det behövs kan jag säga! Pojkarnas garderober behöver uppdateras - bara en sån sak som att både Love och Ludvig växt ur alla sina jeans blir inte billigt! Snart är det dessutom dags för vårpjucks och jackor å allt vad det är. Åsså, just det, skulle väl försöka spara lite till Florida också?

Det är fridfullt i...

... hemmet. Mattias dricker en öl i soffan och jag tuggar i mig chow mein framför datorn.

Barnen är hos mamma, jag har shoppat lite med Titti, och har precis tränat ett extra långt pass så jag kan äta brieost och kex med lite bättre samvete idag. Jag kanska ska ta en drink också?

Jag ska ta ett långt skumbad och göra hårinpackning och lägga ansiktsmask. Sedan ska jag ligga i soffan och slappa och se på Robinson-finalen. Jag ska sätta på mig mina fårskinnstofflor och ta med täcket ut till soffan. Tända ljus och bara slappa.

(Å så vareju det där med tvätten också. Tre proppfulla maskiner som ska sorteras och vikas. Men jag förtränger det ikväll.)

Så vad har morgondagen...

... i sitt sköte då? Mattias jobbar och Molly ska till sin pappa. Titti skulle eventuellt komma över på en fika. Vi försöker ofta få till det, men med ganska tajt livsschema är det inte alltid lätt. Plus att det alltid kommer annat emellan (läs: sjuka barn).

Jag tänker lämna barnen vid tvåtiden hos mamma, när Love sovit färdigt. På så vis hinner jag till Paviljongen en snabbis. Köpköpköp.

Så var det då en lämplig kvällsaktivitet när vi har barnvakt och allt. Som vanligt borde vi ta på finstassen och ge oss ut i det pulserande nattlivet i denna metropol. Men... som vanligt så står sova väldigt högt upp på listan, så det slutar väl med att vi äter något gott, degar i soffan och sover till... klockan sex. Den där förbannade inställda klockan. Skönt ska det bli iallafall.

Love har börjat prata...

... en del nu. Det han säger mest (och bäst!) är mamma och bajs. Härlig kombo tycker jag.

Han brukar komma hem från dagis och sjunga också. Idag var det "tänk om jag hade en liten, liten apa..." och igår var det någon sång med mamma haj och pappa haj.

Han kan säga Molly och mormor och banan och mjölk. Tack och hej. Och napp och mun och apa. Duktig, duktig son! Och så blev han väldigt glad över tanken på att få sova hos mormor imorgon och över att få godis. Perry perry.

Idag när jag kom hem från...

... jobbet, hade Love hittat en vattenfast spritpenna. Å hej å hå vad roligt det var att använda den! Det var rött klotter på en hel hylla. Som är - var - vit.

Mattias hade förvarnat mig om detta och jag hade därför tagit med klotterborttagningsmedel hem från jobbet. Jag sprayade lite på hyllan och torkade, och vips! så försvann det mesta. Kom då på den briljanta idén att även ta bort det svarta klottret han tillfogat diskmaskinen (även den vit såklart!) häromdagen. Så jag sprejade lite och torkade. Och när jag lyfter på trasan så har all text släppt! Alltså all Whirlpool-text med on/off, modellnummer och olika diskprogram. Skitsmart. Men vilket supermedel!

Det som är lite roligare är att vi har barnvakt på lördag kväll! Nu gäller det bara att klura ut vad vi ska hitta på.

Så! Nu är det enklare...

... att kommentera!

Jag älskar att bloggen...

... har så många läsare. Det är otroligt kul att det är så många som kikar in, trots att jag inte är någon Elin Kling (I wish!) - eller kanske är det just därför.

Tydligen så är det många gamla kompisar som är här och läser också. Jag kommer låsa upp så det blir lättare att skriva något.

Å här kommer en hälsning till några gamlisar som läser här ibland:

Jennie K - skickar en hälsning via kommentatorsfältet ibland. Du skriver alltid gulligt :) Jennie och jag gick i samma klass på högstadiet och vi snattade duktigt ihop - förutom att vi alltid höll varann om ryggen när föräldrarna höll på att snoka reda på om man varit full i helgen.

Susanne S - var förbi på jobbet idag (och det är hon som är huvudanledningen till detta inlägg). Tre barn senare ser hon fortfarande ut som tolv. Vi bodde grannar när vi var små. Hon hade FilmNet hemma, och det var stort.

Pernilla B - oxå en gammal kompis från skoltiden. Vi tittade på Fräcka Fredag hemma hos henne när jag sov över, som fanns inspelat. Det var lite pirrigt och härligt.

Céline H - smyger också runt här fick jag veta av Susanne. Här finns tusen historier att berätta - ganska oskyldiga dock, med tanke på att hon också kommer från The Hood. Men jag minns mycket hur hennes mammas blå mascara rann längs kinderna när hon svettades när vi badade bastu.

Nina, Elin, Theres och the Girls - era gamla partyrävar följer man med spänning på facebook! Väx aldrig upp.

Nu måste jag gå tillbaka till verkligheten och inte fastna i 1994, även om livet var så mycket roligare då. Roligare, för det var mindre allvarligt. Men nu då, allvarligt talat: Spaghetti å köttfärssås till middag. Känner att Love har bajsat. Måste hjälpa Molly med läxorna. Å så vidare va.

Varje dag är jag ute...

... och kör bil i en halvtimme, för att ladda upp batteriet i bilen. Jag klarar inte av att bara åka runt på måfå och cruisa, utan jag måste ha ett mål. Och varenda dag hamnar jag på Kronoparken. Det bara blir så. Jag blir galen! Jag älskar my hood, men jag kan ju inte köra omkring där dag ut och dag in, folk kommer tro att det är något skumt!

Igår åkte jag därför bara en snabbsväng till Kronoparken, och åkte istället ut på Edsgatan för att kolla på fina hus. Idag vet jag inte... men efter att ha hiphopat mig rejält den här morgonen finns det en överhängande risk att jag krypkör runt Krp centrum med nervevade rutor och kollar efter gamla homies.

Jag spenderar morgonen...

... med att lyssna på Eminem och Jay-Z medan jag städar köksskåpen.

Och Beyonces framträdande under insamlingen till Haiti spelas oavbrutet i mitt huvud. "Haiti, I can see your halo, I hope it won't fade away" och jag gråter litegrann (mycket, tycker Molly).

Så när jag idag...

... skulle köpa Odd Mollys Fonda dress, så var den... slut. Inte en enda kvar i lager. Så jävla snopet!

Men efter många om och men fick jag ett tips i Odd Molly-tråden på familjeliv att den fanns i rosa i en butik i lilla Höllviken utanför Trelleborg. Så jag kastade mig på telefonen... och nu är den lilla raringen på väg hem till mig!

Jag fick sälja av en annan klänning för att bekosta detta inköp, men vad gör man inte...

Molly petar fortfarande...

... i maten och har ont i magen till och från, men är frisk för övrigt. Host host host låter det dock från alla barnens sängar.

Molly och jag spelar Sims. Vi ligger i sängen och kollar på Mia & Klara så länge att jag somnar fast halva dagen har gått. Vi spelar Kalaha och bläddrar i fotoalbum. Kort och gott så har vi det ganska skönt - trots allt.

Funderar mig sjuk på den där rosa Odd Molly-klänningen. Fan, jag köper den imorgon. Jag gör det! Jag är värd lite lycka i velourform.

Imorgon vabbar jag...

... med Molly. Mitt krav är att hon ska äta ordentligt och bajsa bajskorvar innan hon får gå tillbaka till skolan. Magsjukan verkar dock ha gjort sitt i den här familjen nu. Och jag börjar bli fruktansvärt rastlös så till den grad att jag längtar till jobbet.

Och till Florida såklart. 87 dagar kvar.

Här försöker man hänga lite...

... vid datorn, men Ludvig står och biter mig kärleksfullt i armen och säger:

"Mamma, jag är så berusad, snälla prata med mig."

Jag skrattar och han muttrar vidare. "Vänta lite Ludvig, jag är snart klar."

"Vänta och vänta. Du säger inget annat. Snart ger jag upp. Och jag är jättejätteberusad."

Det blev lite...

... Odd Molly-shopping idag, precis som planerat. Två toppar fick följa med hem - sådana som jag använder jämt och ständigt ihop med jeans till vardags. Dessutom rafsade jag ihop ett tiotal plagg - jag är manisk, jag vet - från rean.

Provade även ett beige linne med blå broderier jag haft på min wishlist, men tyget var alldeles för tunt så det blev mer som ett sovlinne. Å för sexhundra vill jag nog hellre sova i något annat.

Eftersom jag köpte den mörklila toppen, stryker jag linnet i samma modell från listan. Bra. Four down. Men så hittar man ju alltid nya kärlekar.

Denna fick dock inte följa med hem idag, men det blir ett nytt önskeplagg till listan.

Efter att ha varit hemma...

... med sjuka barn i nästan två veckor, kände jag att jag måste ut! UUUT! nu idag när Mattias var ledig och jag hade chansen.

Så mamma och jag åkte till stan och åt lunch. Sedan shoppade vi lite kläder och strosade en liten stund. Väldigt mysigt tycker jag.

Nu har vi precis ätit middag, och i väntan på att Robinson ska börja bjuder jag på lite bilder från förr. :)

Födelsedag nummer... fem? Fick iallafall ett hemskt plastkök som jag inte ville ha.

Lucia. Min granne Susanne och jag.

På Legoland. Alldeles för stor för att sitta i vagn och suga på napp, men mamma säger att det inte var så noga med sånt på 80-talet.

Första och sista husvagnssemestern. Jag, pappa och Pernilla ser glada ut ändå.

80-tals mellanmål: Saft och mariekex. Jag, Pernilla och Guillermo (mycket exotiskt med en chilenare på den tiden. Ljuvlig familj!)

Min BF Céline och jag i världens finaste kiosk.

Nyinflyttade på Gitarrgatan. Jag har tuff hårdrocksjacka.

Springtur i nybyggandet på Kronoparken. Skön 70-talsjacka på mig!

Mitt 4-årskalas. Susanne, Marie, jag, Céline och Karin.

I natt blev jag väckt...

... strax efter klockan 03, av att Molly står bredvid sängen blek som ett lik, och konstaterar att hon kräkts.

Så då var det dags för en ny natt fylld av hejbaberiba! Upp och bytte sängkläder, bäddade ner henne på nytt, tömde kräkhinkar, klappade om henne och hämtade vatten.

Vid 04 vaknade dessutom Love av hulkandet och trodde att det var dags för gomorron. Lyckligtvis somnade han om efter många turer hit och dit med mina olika kroppsdelar som huvudkudde.

Nu ser hon ut som ett lakan i ansiktet och har 38,7 i feber. Mormor har varit förbi med en tjejtidning och isglass så vi får hoppas att hon kurerar sig något.

Varje kväll när jag...

... ska gå och lägga mig, går jag in och hämtar Love först. Så lägger jag honom bredvid mig i min säng. Detta sker av två anledningar: Dels för att han alltid kommer in på natten annars, och Love har en förmåga att vakna till liv av den korta promenaden. Dels så älskar jag att sova nära mina barn.

Så varje kväll ligger han bredvid mig och sover när jag läser. Och innan jag släcker lampan, ligger jag och tittar på honom. Han gillar att sova på mage med hela snutten ihoprullad som en boll under huvuvdet. Och nappen ramlar ut så han sover med öppen mun. Jag luktar försiktigt på hans varma andedräkt när jag snosar honom på kinden. Han är så fin så det värker i hela hjärtat, och jag får dåligt samvete när jag tänker på att jag ibland kan bli arg på ett sådant här underbart litet barn.

De här minuterna kan vara några av de bästa på hela dagen.

Molly och hennes tjejkompisar...

... har dragit igång sin egen variant av "Halv åtta hos mig" - fast här heter varianten halv sex. De ska turas om att laga mat alldeles själva och bjuda in sina kompisar. Startskottet gick idag, hemma hos oss.

Molly bjöd på en fördrink när de kom - cider med is och frusna hallon i fina glas. Och hjärtformade kanapéer som ett litet tilltugg.

Förrätten var en crumpet med ost och skinka, gratinerad i ugn. Å hon dekorerade fint. :)

Huvudrätten bestod av nachotallrik med två olika sorters chips och tortillabröd. Fyra dippar och köttfärs.
Efterrätten var glansnumret - vit chokladpannacotta med hallontopping och färska bär.

Sedan fick jag äran att göra en Gulletussan-imitation innan de gick hem. Mattias ropade från övervåningen att Kan du inte sluuuuuta - men tjejerna tyckte iallafall att det var roligt.

När jag kom till...

... New York för första gången, var det som att hamna i en kokande kittel, där hela världen samlats. Jag kan inte ens försöka beskriva fascinationen. Det var så jävla häftigt. Det var här poletten trillade ner och min kärlek till USA började frodas.

Central Park. Gå norrut på första avenyn och svänga till vänster in på St Marks. Chop suey i Chinatown. Times Square. Maffiahistorier i Little Italy. Marknader på en liten avstickare från Broadway. Bed Bath and Beyond. I love it.



Åsså var det ju här jag träffade Sandee. Hon är en riktig soul sister. Det är så lustigt, för hon är tio år äldre än mig och uppvuxen i New York, och är en ganska spirituell rockchic - vi är alltså väldigt olika egentligen - men det var kärlek. Hon är bland det finaste i livet.


Jag var gravid med Molly (av någon lustig anledning har jag hamnat i New York under alla mina graviditeter) och blev behandlad som en drottning. Sandee köpte Häagen Dazs jordgubbsglass åt mig och smorde in mina trötta fötter med lavendelolja. Hon lärde mig att karva ur pumpor och hur man fyndar bäst på Canal Street.


Nu längtar jag tillbaka, konstant.

Torsdag. Ludvigs hosta...

... lite bättre idag faktiskt. Tror jag - den låter inte lika rosslig längre iallafall.

Då har vi istället Love som har snurrat och småhostat hela natten! Vore otroligt härligt om han kunde åka på samma Ludvigsjuka alltså.

Och så startade bilhelvetet inte igen. Gick argt till dagis dragandes på oplogade gator med två pulkor. Var alldeles svett när jag kom hem. Min PT jublar.

Dagen får helt enkelt spenderas med lite nätshoppande. Första släppet från Odd Molly i år finns bland annat här. Å en massa fint till kidsen här, plus lite nytt och vinterklädesrea här.

Ludvigs sjukdomar har gått...

... från kräkningar, till hög feber, till hosta - så till den grad att man tror att han är döende. Han låter som en sjuk gammal man med rosslande hals. Så det blir inget mer jobb denna veckan.

Men han börjar tröttna på hemmalivet. Vi spelar Pettson & Findus-spelet han fick i julklapp av farmor. Och han målar lite. Och spelar nintendo och ser på TV förstås.

Han börjar återfå lite spring i benen. Men då börjar han ju tokhosta förstås, så man får gå och passa på honom hela tiden så han inte spontanhoppar i soffan eller nåt.

Love var tillbaka på...

... dagis idag. Ludvig kvar hemma med febersvängningar åt alla möjliga håll - men han har slutat kräkas iallafall.

Lallar omkring här hemma och försöker gilla läget. Det finns mycket att tänka på.

Molly har sökt till musikklass på Norrstrandsskolan från det att hon börjar mellanstadiet. Nu var hon och skulle sjunga upp igår, och det gick väl sådär. Jag är mycket irriterad över att en kommunal skola har inträdesprov för nioåringar! Man skulle lätt kunna säga att jag har eldat upp mig över detta. Jag gillar inte elitistiskt tänk när det gäller barn. Som när Molly var liten och jag ville sätta henne på ett populärt föräldrakooperativ i närheten. Då fick jag till svar att flickor i hennes åldersgrupp inte var vad de sökte just då. En ettåring som inte var önskvärd. Fy fan.

Men så jävla skön hon är, denna dotter! Hon hade blivit ovän med pappan i helgen, som sagt till henne: "Herregud, vad du är lik din mamma," och himlat med ögonen. Då svarade hon: "Men vad bra! Jag tycker mamma är jättefin så jag blir bara glad när du säger att jag är lik henne!"

Andra USA-resan gick till...

... Houston igen. Reste runt i Texas ihop med Mollys pappa och Mollys gudfar Andy. Å en avkrok ner till Mexico, men det var som att åka hundra år tillbaka i tiden med vägar av gul sand, plåtskjul och lösspringande hundar överallt. Gränsstäderna mellan USA och Mexico är inte kända för att vara av hög klass precis.

Men San Antonio var fint! Och Dallas var maxat. Och efter den här resan höll jag Andy väldigt varmt om hjärtat. En sådan fin person! Jag är väldigt glad att vi fick chansen att komma varann så nära eftersom han gick bort hastigt 2001. K var ett gediget a-hole som vanligt.

En annan USA-resa gick till Ohio. Till en håla som enbart hade en mack och en diner. Där satt jag fast i ett gammalt hus medan K åkte och jobbade varje dag i en stad lite längre bort. Jag var gravid med Molly och satt inne och kollade på förlossnings-tv och grät hela dagarna. Och åt doritos, för det var det enda som fanns att tillgå. Mannen i huset hade en förkärlek till vodka och tranbärsjuice. Varje kväll somnade han ifrån den sista drinken. Och varje morgon när han vaknade hade hunden slickat i sig den istället.

Ohio var ändå väldigt intressant för mig som är intresserad av religion! Några eftermiddagar tog R med mig ut på Amish-hunting. Det var ungdomar som åkte häst och vagn och flickor i hättor som gick längs vägkanterna. Och så gjorde de lapptäcken och byggde lador och annat strunt i trä.
Men den riktigt genuina USA-förälskelsen infann sig inte förrän jag satte min fot i New York första gången.

Min första resa till USA...

... var inget halleluja moment. Vi bodde hemma hos en kompis till Mollys pappa i Houston, Texas. Det var ett mycket flott lägenhetskomplex med en receptionist som var som hämtad ur Dallas; en silikonpumpad dam i dräkt och mycket hög och avancerad frisyr. Det fanns nybakade kakor att tillgå i foajén, där man kunde sitta och äta i några mindre soffgrupper bredvid ett porlande vattenarrangemang med vattenfall och fontän. Utomhus fanns både jacuzzi och pool för hyresgästerna.

Jag hade ganska tråkigt den här resan. K jobbade en del, vilket inte var planerat alls. Houston och Texas var som ett enda gigantiskt Jerry Springer-avsnitt - vilket var så jävla synd, för jag hade varit supernyfiken på USA. Nu tyckte jag att det var bajs.

Sedan skulle vi åka till Grand Canyon, vilket var ofantligt långt trots att det bara är några centimeter på kartan. Genom Texas, New Mexico och större delen av Arizona. Vi stannade och övernattade på flera ställen på vägen; minns inte exakt var, men det var små motell som var mer eller mindre skräckinjagande.

Grand Canyon var fantastiskt, men vansinnigt kallt. Vi hade lämnat ett 28 grader varmt Houston bakom oss, och möttes av snö och iskyla. Vi tog en helikoptertur över Grand Canyon vilket var en riktigt maxad upplevelse!

Vi bråkade mycket den här resan också. K hade otroliga humörsvängningar och var riktigt elak - som vanligt. Jag hade en klump i magen stora delar av tiden och längtade hem. Hem till mamma. Jag var bara arton år och kände mig ensammast i världen.

Tillbaka i Houston, åkte vi ner till Galveston som ligger precis vid havet. Där hamnade vi hemma hos någon bekant och firade Thanksgiving. Mannen i huset kom från New Orleans och serverade cajun-style mat; han friterade en hel jävla kalkon och stoppade den med någon slags ostronfyllning. Och så drack vi tequila slammers och klappade en liten alligator han hade fångat. "Man, he doesn't seem to feel that good," sa mannen. Undrar varför när alligatorn bodde i en zinkbalja med en tegelsten som enda sällskap!

Igår kväll när Love...

... började vissna igen, satt Mattias och klappade om honom i soffan. "Älskling, hur är det med dig egentligen? Är du sjuk? Har du ont någonstans?" - mest för att sitta och småprata lite.

Då drog Love upp tröjan och klappade sig om magen med plågsam blick. Gång på gång gjorde han detta. Och så drog han ut nappen och stoppade handen i munnen. "Han kanske har ont i magen," sa Mattias.

Vid halv tolv, när vi stod och borstade tänderna, kom Ludvig upp och grät litegrann över magont. Men efter att ha blivit nerbäddad igen, verkade allt bra.

Idag skulle man dock kunna säga att man sitter med facit! Ludvig är vrålsjuk och har kräkts hela natten. Och fem minuter innan jag skrev detta inlägg, la Love en svartvinbärsproviva-spya på den beige ullmattan. Jippie-ay-yey!

Detta var söndagen...

... som kom och gick nästan helt obemärkt.

05.45 Love vaknade.

06.30 Väckte Mattias.

06.45 Gick och lade mig igen.

10.05 Vaknade i panik över att jag sovit så länge!

10.45 Träningspass med min PT (som f.ö. heter Maya).

12.00 Tog med mig Ludvig till Ikea för lunch, fika och inköp av det jävla täcket.

När vi kom hem igen satt min ex-svåger Tobias i köket och jag tror aldrig jag har blivit gladare att se honom! Egentligen hade jag velat hoppa upp i famnen på honom och ge honom en puss, men tänkte att det kanske verkar opassande... eller ABF-igt, jag vet inte. Ett mycket kärt återseende. Han var fin också! Separationen verkar ha gjort både honom och Pernilla gott, även om jag inte gillar det.

Love var vissen på eftermiddagen, och känns inte alls frisk fastän febern är borta. Han äter ingenting - det här är vad han fick i sig till frukost.

Och så vill han sitta i knäet och bara snutta långa stunder, och bara det är ju inte normalt Love-beteende. Och så gråter han ledsamt. Bestämde mig för att vara hemma imorgon också.

Sen var det matlagning och fotbollstittande och ett tu tre så är det nu kvällen.

Sedan innan jul har jag...

... väntat på att få ett nytt täcke. Jag har haft mitt dubbelduntäcke i ungefär 15 år, men nu har det blivit så tunt och oprassligt att det är dags för ett nytt.

Iallafall så hade jag spanat in ett täcke på Ikea som jag ville ha - i värmegrad sex naturligtvis - men som var slut på lagret. Varje dag har jag sedan dess varit inne och kollat leveransstatusen, men inget har kommit. I hela Sverige var det slut. Så kan det gå när man inte längre får rycka fjädrarna av fåglarna hursomhelst! (Kan även ha något att göra med kylan som har lamslagit hela landet...)

Men så hände det. Igår såg jag att täcket var på väg in! Idag när jag skulle kolla statusen fick jag hela tiden ett felmeddelande. Ringde då till lagersvar, men de kunde inte stämma av i Karlstad pga någon teknisk bugg, utan hänvisade mig till kundtjänst. Gick in på Ikeas kundtjänsts chatt och fick prata med någon vänlig själ som talade om att täcket nu fanns i lager!

När jag kom till Ikea var hyllan gapande tom. Jag haffade en tjej som talade om att det varit slut på lagret jättelänge - no shit? - och hon kunde inte förståååå hur kundtjänsttjejen sagt så där. Imorgon kommer de in. Inte idag. Jag blev erbjuden att köpa skyltningsexet till fullpris, men det hade suttit någon slags skylt på täcket så det var fullt med små hål. Så jävla besviken.

Roffade åt mig en datastol, två förpackningar dricksglas och lite förvaringslådor i all hast. Man kan ju inte komma tomhänt från Ikea. Sedan har jag nu ägnat större delen av lördagskvällen till att organisera bland Mollys bråte.

Herregud, det är ju nästan...

... högsommarvärme nu. Iallafall känns det så när det idag bara är två minusgrader ute.

Sommar ja... vet inte riktigt vad vi ska hitta på, men det blir väl det gamla vanliga med lite turer runtom i Sverige. Jag vet inte hur mycket semester jag kommer kunna ta ut heller, så vi får se. Vi har ju Thailandsresan att se fram emot nästa vinter såklart, så vi måste nog knipa igen plånboken lite.

Och så Florida nu i vår! Jag längtar otroligt mycket tills dess! Jag har rest runt en del i USA förut, med Mollys pappa - jag ska berätta mer om de resorna en annan dag. USA är ett fantastiskt land med helt galna kontraster beroende på vart man är - och jag älskar det!

Men nu då: Orlando, Fort Lauderdale och Miami. Det ska finnas superbra outlets, så lite shoppande blir det definitivt. Och så ska vi slappa och ligga på stranden. Och gå längs Ocean Drive och kolla in art deco-husen. Sedan ska vi komma överens om en attraktion att gå på i Orlando. Mattias vill till Sea World. Jag kanske vill till Universal Studios? Eller måste man till Disneyland? Mattias har varit i Florida förut, men det är första gången för mig.

Någon som har varit där och kan ge lite tips på vad man bara inte får missa?

Medan Mattias var uppe...

... och nattade Love, och jag var nere i tvättstugan, fixade Molly och Ludvig lite fredagsmys framför tv:n. Så mysigt med ett dammigt doftljus och allt!

Ludvig var tvungen att byta om till Spindelmannenkläder för han skulle tydligen rädda mig från en brinnande bro?

Linda Rosing was in da house.

Åsså vare highlife i soffan.

Och vi har en riktig cooling här hemma. Ni kan aldrig ana hur cool hon är.
Nä, om man kanske ska ta itu med dagens tvätt istället.

"Hur många barn ville du...

... ha när du var liten?," undrar Molly.

"Två eller tre," svarar jag. "Innan du föddes drömde jag om tvillingar. Jag ville först ha en storebror och sen få två små tvillingtjejer." Det var då det. Hade jag drabbats av 2 x skrikbebbarnas okrönte drottning Molly hade jag suttit inspärrad på ett dårhus än idag. "Hur många vill du ha?"

"Fyra tror jag," svarar hon.

Det är heller ingen hemlighet att Molly vill att jag och Mattias ska skaffa fler barn. Hur hon nu kan vilja det! Hon får aldrig vara ifred nu ens, med de där två lillebrorsorna. Hon försöker ihärdigt stänga dörren till sitt rum, men på en gång trycks handtaget ner igen av en varm småbarnshand som vill in. In och dansa, förstöra fina saker, hälla ut pärlor på hela golvet, spela spel, riva sönder böcker - ja, vadsomhelst. Molly finner sig snällt i detta. Det är helt otroligt.

När vi tittar på det smått kaosartade programmet "Familjen Annorlunda" på tv:n blir Molly drömsk i blicken. Hon vill också ha sju syskon hemma. Hon gillar att vara äldst så hon får hjälpa till.

Och så är det faktiskt! Förutom att hon sköter allt sitt eget själv, så hjälper hon till att städa undan leksaker på kvällen. Hon viker tvätt ihop med mig och plockar ur diskmaskinen när man ber henne. Hon ligger på knäna med en ängels tålamod och plockar upp intrampade russin från mattan i köket. Hon är helt, helt fantastisk.

Kommer ni ihåg Garbage...

... Pail Kids? Wiiiie vad roliga de var! Alla samlade på sådana när jag gick på lågstadiet. Så fort man fick en peng över, sprang man över vägen till S-jouren och knep en förpackning.

Ännu bättre var det när man skulle till pappa varannan helg, han som led av konstant dåligt samvete och kunde fläska till med tio förpackningar på en gång!

Ganska snart blev de förbjudna på skolan, precis som allt annat roligt. Harriet hade fått nog helt enkelt! Hon förbjöd oss också glädjen med att se på tv innan vi skulle till skolan. De få minuter barnprogram som fanns på morgon-tv på den tiden!

Att ge mina ungar Nickelodeonförbud på vardagsmorgnar är samma sak som att skjuta sig i foten. Det är ju enda tricket för dem att vakna till liv och äta upp frukosten! Annars drar jag ett mammahot om att det minsann inte blir något Svampbob-avsnitt innan det är dags att gå till dagis.

Love mår lite bättre...

... och det är vansinnigt vilken energi han har fast han ändå har feber. Träffade Mattias i badrummet vid 06-tiden i morse, när han höll på att göra sig iordning inför jobbet. "Åh, förlåt om jag väckte er," sa han. Grrrrrr. "Han har varit vaken sedan kvart över tre, no worries."

Helt död idag. "Make sure you get plenty of rest. Tomorrow we're gonna have your first fitness evaluation," varnade min PT igår. Yaaaay! Precis vad jag längtat efter. Men jag är hennes slav så jag gör som jag blir tillsagd. Naturligtvis.

Det blev en glad överraskning. Jag hade både gått ner i vikt, fått bättre flås och minskat mina mått. Några centimeter hit eller dit, men det är alltid något! Och jag har bara hållt på tio dagar.

Lite trulig, lite trött...

... lite grinig (eller ganska mycket förresten), lite snorig, lite omständig - men så fantastiskt söt mitt i all misär.

Här har han bäddat in sig själv i snutten och parkerat sig framför Greta Gris.

Nu är jag iallafall väldigt...

... glad över att ha fixat hotell till USA-resan. Det blir lite hattande hit och dit men det är det värt. Och jag som är van att boka New York-hotell är helt förstummad över hur billigt det är i Florida!

Mattias åker den 17 april och checkar in på Hilton Orlando. Då har han några dagars jobb framför sig ihop med Jerker och Palle.

Den 21 april åker jag och Titti över och checkar in på samma hotell. Vi hinner precis vara med på avslutningsfesten - vilket är en konsert med Elton John!

Den 23 april är konventet över - vi checkar ut och byter till Parc Soleil Hilton Suites i Orlando.

Den 25 april åker jag och Mattias vidare ner till Miami och Fort Lauderdale där vi bor på Hilton Beach fram till den 28:e.

Sista natten är väl inget höjdarhotell, men det har fått mycket bra recensioner och ligger nära flygplatsen: Wingate by Wyndham Orlando Airport.

29 april åker vi hem via Chicago, och landar på Arlanda vid sjutiden på morgonen den 30:e. Jag längtar så mycket att jag blir galen!