... i skolan varje dag. Jag lider. Är det här verkligen något för mig? Hela livet handlar om det här pluggeriet helt plötsligt och jag har en liten miniklump i halsen för jag hinner inte ens med tvätten. Men det har bara gått tre dagar!, säger folk uppmuntrande men jag känner ändå lite desperation över att det inte verkar roligare än så här.
Jag gillar ju att jobba! Inte tvingas ihop och göra grupparbete med en massa miffon och esteter med vilda sjalar. Kanske ska söka nytt jobb istället? Finns det ingen som vill anställa mig? Jag är bra på typ allt ju.
3 kommentarer:
Lugn å fin nu...=)
Jag avskydde åxå att bli ihop-tutad med en massa männskor som inte alls hade samma sätt som jag men till sist så finner man en å annan pärla. Å om din utbildning är det minsta lik min så kommer du snart chockas över hur lite skoltid det är. Dock en hel del hemmaläsning å sånt men det kan man ju göra när det passar en själv.
Så, stå ut ett tag till.
Puss!
Håller med söta fröken Källgren!! :D Som det förresten var alldeles för länge sen man såg!! Saknar! Första veckorna var värst. Nytt ställe, nya människor som alla vill märkas på något sätt (många olika personligheter iaf) och jobbig första kurs. Det blir bättre! Snart kommer du sakna den tiden och alla fina vänner. :) Lycka till o kram!
Negativa jag säger att pluggandet blir värre snart. När ni närmar er tentor osv blir det kaos med läsningen.
DOCK får man inte glömma att ens val på arbetsmarknaden växer om man står ut dessa år, och det kan ju vara en morot.
Du grejar det här, det vet jag. Gnäll av dig till mig när det blir motigt, jag vet hur det känns!
Kram
Skicka en kommentar