... jag sänder en tanke till New York och alla människor som förlorade en vän eller anhörig i terrordåden. Tre tusen människor omkom. Nio år sedan - men jag minns det som igår.
Jag hade varit ute på Ica Maxi och storhandlat, och kom hem och slog på radion och möttes av denna fruktansvärda nyhet. Jag kastade mig på telefonen och ringde min kompis Sandee som bor i New York, inte långt från World Trade Center. "Oh my God, I just saw the second tower fall," pep hon i luren. Hon såg allt genom sitt vardagsrumsfönster. Jag glömmer aldrig skräcken i hennes röst. Det var ju ingen som fattade vad det handlade om först!
Dagarna efter var det svårt att komma fram till henne i telefon. Men sedan berättade hon att det låg ett flera centimeter tjockt lager damm i hela stan. Allt var täckt av stoff, och det stank död och bränt gummi. På deras tak och på husen runt omkring låg det kvarlevor från förödelsen; inte bara en söndersprängd kontorsstol från tornen men också kroppsdelar.
Och när man är i New York så är det fortfarande någonting som saknas. Dess berömda skyline blir sig aldrig lik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar