... över mina barns garderober är allt frid och fröjd. Men i en viss ålder får man börja ge med sig, lite i taget, för att klara avvänjningen utan alltför svåra begär.
Molly till exempel. Strax innan hon fyllde tre fick hon välja pyjamas själv. Då valde hon en rosa, med två hästhuvuden ihopslingrade i ett hjärta. Så vidrigt ful, men hon älskade den. När hon sedan började i sexårsgruppen var det auf wiedersehen till alla Polarn-kläder och allt det danska hon hade i garderoben. Då ville hon bara ha randigt och med dödskallar från Kappahl.
Efterhand att hon behövde nya kläder, handlade vi ihop. Då kunde hon få som hon ville, men jag kunde gallra bort det allra värsta. Jag insåg att det inte var någon idé att handla lite dyrare när hon ändå inte ville sätta det på sig. Och nu två år senare, är vi faktiskt överens om nästan allt.
1 kommentar:
Aha! Så det är detta man har att vänta? :) Hm. Störande.
Köpte förresten en Carspyjamas åt A idag på H&M, trodde ungen skulle bli skitglad - men närå. Så från och med nu kan han fetglömma allt vad "biltröjor" heter. Jag kommer köra mitt klädrace tills den dagen han skriker efter Spindelmannen lr nån annan gubbe. :D
Skicka en kommentar