... år. Trettiofem. Thirtyfuckingfive, liksom. Han är inte riktigt glad över detta. Åldern börjar ta ut sin rätt. Gamla sportskador som gör sig påminda och så vidare.
Han har galet mycket att göra på jobbet. Och privat ska vi inte ens prata om! Inte nog med att han får två småkillar överlämnade samma sekund som han hoppat i slapparbyxorna vid hemkomst, det är dessutom vansinnigt mycket sport som man ska våndas över just nu. Det är FA-cuper och Champions League och det är hata Aston Villa och heja FBK.
När Mattias fyllde 30 var vi inte tillsammans. Men han var min chef och en riktig hottie, och jag var singel (eller var jag det? hmmmm) och alltid redo för ett nytt äventyr. Så jag bakade tårta åt honom och så firade vi i personalrummet. Han gillade mig. Jag fick en kram. Han luktade Contradiction.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar