... dra ihop sig mot Mollys födelsedag. Och som med de andra två blir jag lite sentimental, fast ändå... annorlunda. Det är klart att det är något speciellt med ens första barn - som dessutom är min enda dotter. Tänk att så mycket personlighet kan rymmas i en sådan liten kropp. Varje dag med en dotter är ett äventyr.
Jag har alltid tänkt på mig själv som flickmamma. Jag älskar Barbie, att göra fina flätor och att köpa rosa klänningar. Jag har fortfarande väldigt svårt att identifiera mig själv som pojkmamma faktiskt, trots att det framförallt är det jag är nu. Men att leka med gubbar och svärd och bilar är... skittrist. Och så vansinnigt långt ifrån mig. Tur att mina pojkar gillar hårspännen och Fiffi också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar