Tidigare idag var jag...

... hos urologen på centralsjukhuset med Ludvig. Vi hade tid hos en ung man med arabiskt namn och stort skägg. Han såg lite otäck och osympatisk ut.

"Hej. Mitt namn er XXX XXXXXXX," sa han. "Biretta vad som hent med pojkin."
"Ja, han har ju så trång förhud, så han fick infektioner när han var liten och badade i sjön och fick in sand som var svårt att skölja bort," svarade jag. "Sedan fick vi kortisonkräm som vi skulle smörja med, men det fungerade inte så bra."
"Ja fischtår. Varsegodd och ligg," sa han med en svepande gest mot britsen.
"Lägg dig här, Ludvig, så doktorn får titta på snoppen," uppmanade jag och hjälpte Ludvig upp.

Läkaren tog på sig en latexhandske och kastade en likadan till Ludvig. Vad han nu skulle med den till! Men han blev väl så förskräckt av den här obarnvänliga mannen att han snällt tog emot den.

Jag höll Ludvig i handen och mannen ställde sig emellan oss. På tre sekunder stegrades Ludvigs nervösa gnäll till sådant fruktansvärt gallskrik att jag undrade vad fan som försigick. När läkaren tog ett kliv åt sidan såg jag att han dragit tillbaka hela förhuden. Ludvig hade så ont så han skakade i händerna.

"Ja, det måste bli operasjon," sa mannen. "Di måste dra tillbaka när pojkin bada. Annars det kan bli infektjon."
Jag tittade på honom med svart blick och försökte överrösta Ludvigs skrik. "Ja, men du förstår säkert att jag inte kan dra så här hårt som du gjorde nu när han får så här ont. Du märker ju hur ont han har!"
"Di måste," svarade han kort igen och tog av sig handsken.

Då vände jag mig om och gick, med det gråtande barnet i famnen. Och så gick vi till kiosken och köpte klubba och jag fick lova att doktorn inte skulle vara dum mer.

Ingen sympati, ingen vänlighet och inget sitta på huk och prata med barnet om vad som ska hända. Ingen försiktighet eller lyhördhet. Jävla arsle! Till honom går vi aldrig mer!