... med prinsen som blev en gris - see below for details.
Jag tänker att om han hittade min blogg så skulle han naturligtvis tycka att jag åldrats på ett inte helt tillfredsställande sätt, jag heller. Jag har ganska många rynkor. Och man kan väl säga att vi har samma typ av mage, men min är mest fylld av deg och barnafödande.
Och jag tänker tillbaka på tiden då vi träffades. Det hela började egentligen med att min fina tjejkompis A blev ihop med en kille från Stockholm, vars familj hade sommarstuga här. Han var mulatt och ganska lik Henke Larsson, som var mycket hot och poppis då.
När pojkvännen kom tillbaka till huvudstaden skramlade han ihop sina polare och tog med dem hit med lockelsen att det var så himla många brudar i Värmland som var kåta på Stockholmare alltså.
Och vi var väl kanske det. Detta gäng satte iallafall många hjärtan i brand en hel sommar.
Denna man på bilderna heter L. Han var adopterad från Chile - sa han iallafall, han hade lika gärna kommit från Farsta typ. Men man ville ju gärna vara blatte i dessa sammanhang. Vi svenska Kronoparksbarn hade också väldigt svårt för det här. Plötsligt hade rågblonda vänner, som alltid hetat Johansson i efternamn, letat upp någon finsk släkting och bytt efternamn. För man ville ju inte vara svenne in the hood.
Jag var likadan. Att komma dragande med att pappa är en gammal tattare dög såklart inte.
När vi fick en ny kille, Magnus, i klassen sa jag att jag var halvturk. Meral och jag var kusiner. Jag tvingade till och med mamma att sitta i ett hörn och se turkisk och grinig ut. När mamma lagade lasagne hackade jag sönder det lite lätt på tallriken så det såg ut som turkisk sörja, och sa att hon typ lagat nationalrätten. Magnus svalde detta med hull och hår. Kanske inte så konstigt när jag alltid haft ett väldigt starkt arabiskt utseende.
L hade också en vän som led svårt av detta komplex. Han kom från en estnisk familj och såg ut som en liten seriefigur. Han ville så hemskt gärna passa in att han helt plötsligt blev muslim och började slå sin syrra för att hon levde ett för utsvävande liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar