... kompisar ute på Bergvik också. Först sprang jag på Camilla inne på Stadium - som från början var flickvän till en arbetskamrat till Mattias, och som sedan blev en tillfällig dagisfröken (förlåt, jag menar förkolelärare!) till Ludvig. Och jag vet att hon läser min blogg (men du måste berätta om hur du hittade hit!) så vi pratade lite om sjukdomsläget i familjen.
Sedan träffade jag Titti på en annan skoaffär - och hon undrade också hur det stod till med oss.
Jag blir liksom lite spak när jag får sådana frågor. Vad svarar man? Att någon är sjuk eller kanske halvdöende är ju normaltillståndet hos oss. Alltså svarar jag väl "bra" då eller? Jag kan ju inte börja rabbla sjukdomar eller åkommor heller, för då får jag ju prata hela dagen. Nä. Allt är bra.
Love är faktiskt feberfri just idag. Men han gråter stora delar av dygnet och vill bara bli buren. Så jag ska vara hemma imorgon och på tisdag och sedan ber jag en stilla bön att jag är tillbaka på jobbet på onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar