Två av dagens mail:

1. Från Libero. "Hoppas ni föräldrar kan leva med att våra blöjor kommer vara helt vita utan tryck en period. Vår fabrik har stött på problem..." bla bla bla "enligt kommentarer från er är det många som har trevliga samtal med barnen om figurerna som är tryckta på blöjorna... kanske kan du klara dig med att sjunga en sång eller läsa en liten saga ett tag tills trycken är tillbaka?"

Herregud. Jag tror jag svimmar, seriously! Dagens i-landsproblem eller what??? Och vilka är dessa föräldrar som har så trevliga samtal? Jag fattar nada.

2. Från min kompis Andrea, som nyss kommit hem från Chile. Innan hon åkte gav jag henne en megakasse med urväxta kläder från ungarna, som hon skulle ta med och lämna till behövande barn. Idag fick jag veta att hon varit på ett sjukhus och lämnat kläderna till hjärnskadade barn, som blivit övergivna av sina föräldrar.

Vilka kontraster med andra ord. Här i Sverige sitter vi och oroar oss över saknat blöjtryck och nere i Sydamerika har oönskade barn inte ens ordentligt med kläder att ta på sig. Jag blir så himla upprörd och gråtig över sådant här.

Och så kommer jag in i mitt sovrum, där Ludvig hoppar i sängen, Molly har slängt ner alla kuddarna på golvet för att ha lite stöd när hon ska stå på händer mot väggen, och Love har dragit loss hela lakanet och ligger under och låtsassnarkar. Då börjar jag gråta ännu mer.