... gud glömde. Nu ryker ett av barnen, tänkte jag. (Minst ett.)
Det började med att jag fick ett klassiskt mammautbrott efter Bergviksturen VAAAARFÖÖÖÖÖRRR KAN NI AAAAALDRIG SLUTA TJAFSA???? och det satte väl standard för resten. Ludvig grinade, Love skrek och Molly bara surade.
Och när jag skulle ta fram mina tennisbollar jag använder när jag torktumlar dunjackor, fanns där inga. Istället hittade jag ett litet mjukisfår med uppsprättad mage nertryckt i röret. LUDVIG! Du hade sånt här mjukisfluff över hela händerna häromdagen! Varför har du tryckt ner ett får i röret? OCH VAR ÄR BOLLARNA?
"De slängde jag in under Loves säng, och sedan vet jag inte vart de tog vägen."
Utbrott nummer två (eller tre? kanske även fjärde) MEEEN KAN NI HÅLLA OOOORDNING PÅ SAKER??? OCH LÄGGA TILLBAKA NÅÅÅÅN GÅNG?
Fan, kan man inte vara rädd om sina grejer, muttrade jag för mig själv. Då kom Molly och såg ut som sju svåra år. Då har hon lagt Justin Timberlakes inramade autograf i sängen. Och sedan råkat sätta sig på glaset.
MEN VA FAAAAAAN! Nej, nu blir jag galen! (hyperventilerade) Vi struntar i allt det här nu, och går ner och lagar mat.
Mmmm yeah. Ludvig rapade konstant (*rap* ursäkta! *raaap* hihi, ursäkta igen!), Molly vände uppochner på ett tortillabröd fylld med riven ost och Love hespratade efter att ha blivit tillsagd tretusen gånger att inte skrikprata.
Glömintebortattälskabarnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar