Så kom då det där...

... jävla brevet från Norrstrandsskolan. "Tack för visat intresse av musikklass. Tyvärr erbjuds ditt barn ingen plats, men kom ihåg att uppmuntra ditt barns musikintresse bla bla... man kan alltid vara med i kören bla bla BLAAAAAAA".

Så var det med det. Molly kom inte in. Mollys bästis V kom in - de som hängt ihop sedan dagis. Molly gråter och gråter.

Återigen blossar min vrede upp över att en kommunal skola har inträdesprov till vissa klasser. Att man ska sålla bra nioåringar från dåliga. Att vissa nioåringar duger och andra inte. Det är för jävligt att det ska vara så här! Ge ALLA som vill in plats i musikklass - gör tio klasser om så krävs! Jag betalar lika mycket skatt som alla andra - min dotter har rätt till det här.

Vilka blir antagna? Sådana som redan är duktiga, så det ska vara lätt att lära? Eller sådana som har ett brinnande intresse och vill utveckla sin musikalitet? Handlar inte skolgång överlag om att man börjar på noll och stadigt klättrar uppåt?

Molly var missnöjd med sin insats redan efter testet - och det var väl ingen som egentligen trodde att hon skulle komma in. Men när man får pappret svart på vitt... det är hårt tycker jag. Samtidigt är det väl bra att hon inte kom in, så hon inte ständigt känner sig sämst i klassen - om det nu är så.

Jahapp! Nu tar vi nya tag. Och till hösten börjar en ny era utan bästa kompisen.