När barnen var nere på...

... vårdcentralen för att vaccineras mot svinis, skakade den norska BVC-sköterskan fram en vuxendos och vips! så var även jag vaccinerad. Nu sitter jag här och väntar på bieffekter. Har lite ont i armen, men mår verkligen illa. Tror inte att det har med sprutan att göra, för det finns vissa andra alternativ:

1. Magsjuka. Har ju kommit och gått i det här hushållet. Kanske är det dags för en ny härlig vända.
2. Gravid. Mådde illa när jag vaknade i morse också.
3. Middagspizzan. Åt en halv i rasande fart. (Vi skulle egentligen ha ätit soppa och smörgås till kvällsmat, men alla tyckte att vi var värda något roligare nu när vi snart ska förvandlas till grisar.)

Jag är trött också! Kanske ska gå och sova i rimlig tid idag.

Love sov riktigt bra inatt...

... och gav oss sovmorgon till 05.55 idag! Då var det naturligtvis så att Ludvig kissade på sig vid 04.30 istället, åsså var man halvvaken efter det. Är det inte det ena så är det det andra eller femtioelfte eller nåt.

Denna dag bjuder på ett morgonpass med min PT, en tur till ICA, tvätt, tvätt och åter tvätt - och sedan ska vi ner till Gripen och vaccinera barnen. Framför allt Ludvig minns första svinissprutan med skräck - Molly var väl inte heller helt överlycklig - så jag har lovat att han ska få köpa en godisbit på affären som han kan få efteråt när han varit duktig.

En mutande mamma, japp, sån är jag! Godis is da shit.

Det finns ingen ände...

... på det här snöandet. Oavsett vilket fönster jag tittar ut igenom är allt täckt med snö. Och nya flingor virvlar omkring i blåsten.

Tur att man kan mysa inne. Molly hade studiedag idag och jag är fortfarande hemma med Ludvig. Han är i princip frisk nu, men eftersom jag skulle ta ut VAB imorgon igen för andra dosen vaccin mot svininfluensan, kunde han lika gärna få återhämta sig i all stillhet idag.

Efter att ha hämtat Love, tände vi ljus och gjorde mackor i smörgåsgrillen till mellis. Och så var det rätt härligt att titta ut på snöyran, medan innetemperaturen var ungefär 25 grader i köket. Här behöver ingen gå kall precis!

Vi håller på med lite...

... insomningsträning, kan man säga. Det är Love som ska tuktas.

Från att ha legat bredvid honom i en och en halv timme vareviga kväll - så otroligt påfrestande! -, har vi nu succesivt flyttat ut ur rummet. Först satt vi vid fotändan, sedan på en pall vid dörren. Igår var första natten då jag satt på pallen utanför dörren - men fortfarande så han kunde se mig, naturligtvis. Han somnade på en halvtimme.

När jag går och lägger mig så tar jag med mig Love in, för enkelhets skull. Egentligen borde vi avvänja honom vid detta också, så vi kunde få sova bredvid varandra någon gång, Mattias och jag. Fast... äsch, vi vill ju inte ha fler barn så det kanske är helt meningslöst? Å jobbigt att ta itu med! Å synd att inte få snosa småpojksnacke... nej, det blir det inget med känner jag.

Här har Love slocknat själv...

... och här ligger Ludvig redan parkerad i vuxensängen. Smågrisar!

Idag kom farmodern förbi...

... på ett uppiggande besök. Ludvig fick ett paket i sjukpresent, som innehöll en Byggare Bob-tidning med ett måttband. Och hjälp vad han ska mäta saker nu! Han skulle tillåmed mäta badkaret när han skulle bada.

Jag fick en bukett tulpaner - rosa, naturligtvis.

Farmor bjöd småpojkarna på glass. Love åt med härlig aptit, men var samtidigt lite bekymrad.

Han pekade på stolen där han hade spillt. Ah, naturligtvis!

Sen var han också lite trumpen för att glassen var slut.

Så kom då det där...

... jävla brevet från Norrstrandsskolan. "Tack för visat intresse av musikklass. Tyvärr erbjuds ditt barn ingen plats, men kom ihåg att uppmuntra ditt barns musikintresse bla bla... man kan alltid vara med i kören bla bla BLAAAAAAA".

Så var det med det. Molly kom inte in. Mollys bästis V kom in - de som hängt ihop sedan dagis. Molly gråter och gråter.

Återigen blossar min vrede upp över att en kommunal skola har inträdesprov till vissa klasser. Att man ska sålla bra nioåringar från dåliga. Att vissa nioåringar duger och andra inte. Det är för jävligt att det ska vara så här! Ge ALLA som vill in plats i musikklass - gör tio klasser om så krävs! Jag betalar lika mycket skatt som alla andra - min dotter har rätt till det här.

Vilka blir antagna? Sådana som redan är duktiga, så det ska vara lätt att lära? Eller sådana som har ett brinnande intresse och vill utveckla sin musikalitet? Handlar inte skolgång överlag om att man börjar på noll och stadigt klättrar uppåt?

Molly var missnöjd med sin insats redan efter testet - och det var väl ingen som egentligen trodde att hon skulle komma in. Men när man får pappret svart på vitt... det är hårt tycker jag. Samtidigt är det väl bra att hon inte kom in, så hon inte ständigt känner sig sämst i klassen - om det nu är så.

Jahapp! Nu tar vi nya tag. Och till hösten börjar en ny era utan bästa kompisen.

Åsså ett tu tre...

... så var han piggare igen, denna kära lilla Lolly.

Vaknade med lite feber i morse, men vid god vigör. Så nu har vi spelat Super Mario (jag spelar, Ludvig berömmer) och kollat på Diego och Ni Hao Kai-Lan. Vilka sjuka namn barnprogrammen har nuförtiden! Och ungarna kan både sjunga på engelska och räkna på kinesiska.

Ja, Jesus vad sjuk...

... han är Ludvig. Snacka om att gå från noll till hundra på två röda.

Idag när han kom hem ville han inte äta eller dricka, utan bara grät. Jag gav honom därför lite flytande alvedon, så han skulle bli piggare och få i sig lite vätska. Tio minuter efter medicineringen fick han våldsamt ont i magen och kräktes rakt ut. Alvedonet hade dock hunnit ge effekt och han åt strax därefter tre pannkakor.

Sedan har det svängt ett antal gånger idag, men utan medicin sover han mest - eller gråter. Och har en bit över 39 i feber. Imorgon kommer farmor och piggar upp litegrann. Och så hinner mamman åka och handla lite.

Ja, han sa ju sådär...

... imorse Ludvig, att han var så trött att han kände sig sjuk. Och jag hann ju iallafall vara på jobbet i en och en halv timme innan dagis ringde. 38,6 graders feber. Jippi. Började gråta av utmattning. Tar det aldrig slut?

Och sedan körde jag iväg från jobbet som en parodi på mig själv, med en frusen bakdörr som åkte upp i varenda jävla kurva.

Nu har han sovit i en timme och ligger och huttrar på soffan. "Ska jag aldrig bli frisk?," kvider han redan. Nej, kanske inte!

Love vaknade klockan...

... 04.45, efter att ha halvskrikit hela natten. Sista gången jag kollade på klockan och undrade om jag sovit överhuvudtaget var hon 03.30. Ludvig blev väckt av ännu mer Loveskrik strax innan klockan 06, och han sitter nu i soffan och säger att han är så trött så han känner sig sjuk.

Nu väntar jobbet. Gött!

Livet har återgått till det vanliga...

... i su casa. Vi hade en superskön morgon och gick inte ur sängen förrän halv elva. Mattias åkte till Wallinders och köpte söndagstidningarna och färskt bröd. Sedan tog vi en promenad i kylan innan vi hämtade småpojkarna på eftermiddagen.

Nu har jag ätit middag, sorterat tvätt, badat barn och förfärats över Arsenals förlust mot Manchester United. Senare ikväll ska jag ägna mig åt att packa traderaauktioner som hittills ligger uppe i ganska många tusenlappar. Å det behövs kan jag säga! Pojkarnas garderober behöver uppdateras - bara en sån sak som att både Love och Ludvig växt ur alla sina jeans blir inte billigt! Snart är det dessutom dags för vårpjucks och jackor å allt vad det är. Åsså, just det, skulle väl försöka spara lite till Florida också?

Det är fridfullt i...

... hemmet. Mattias dricker en öl i soffan och jag tuggar i mig chow mein framför datorn.

Barnen är hos mamma, jag har shoppat lite med Titti, och har precis tränat ett extra långt pass så jag kan äta brieost och kex med lite bättre samvete idag. Jag kanska ska ta en drink också?

Jag ska ta ett långt skumbad och göra hårinpackning och lägga ansiktsmask. Sedan ska jag ligga i soffan och slappa och se på Robinson-finalen. Jag ska sätta på mig mina fårskinnstofflor och ta med täcket ut till soffan. Tända ljus och bara slappa.

(Å så vareju det där med tvätten också. Tre proppfulla maskiner som ska sorteras och vikas. Men jag förtränger det ikväll.)

Så vad har morgondagen...

... i sitt sköte då? Mattias jobbar och Molly ska till sin pappa. Titti skulle eventuellt komma över på en fika. Vi försöker ofta få till det, men med ganska tajt livsschema är det inte alltid lätt. Plus att det alltid kommer annat emellan (läs: sjuka barn).

Jag tänker lämna barnen vid tvåtiden hos mamma, när Love sovit färdigt. På så vis hinner jag till Paviljongen en snabbis. Köpköpköp.

Så var det då en lämplig kvällsaktivitet när vi har barnvakt och allt. Som vanligt borde vi ta på finstassen och ge oss ut i det pulserande nattlivet i denna metropol. Men... som vanligt så står sova väldigt högt upp på listan, så det slutar väl med att vi äter något gott, degar i soffan och sover till... klockan sex. Den där förbannade inställda klockan. Skönt ska det bli iallafall.

Love har börjat prata...

... en del nu. Det han säger mest (och bäst!) är mamma och bajs. Härlig kombo tycker jag.

Han brukar komma hem från dagis och sjunga också. Idag var det "tänk om jag hade en liten, liten apa..." och igår var det någon sång med mamma haj och pappa haj.

Han kan säga Molly och mormor och banan och mjölk. Tack och hej. Och napp och mun och apa. Duktig, duktig son! Och så blev han väldigt glad över tanken på att få sova hos mormor imorgon och över att få godis. Perry perry.

Idag när jag kom hem från...

... jobbet, hade Love hittat en vattenfast spritpenna. Å hej å hå vad roligt det var att använda den! Det var rött klotter på en hel hylla. Som är - var - vit.

Mattias hade förvarnat mig om detta och jag hade därför tagit med klotterborttagningsmedel hem från jobbet. Jag sprayade lite på hyllan och torkade, och vips! så försvann det mesta. Kom då på den briljanta idén att även ta bort det svarta klottret han tillfogat diskmaskinen (även den vit såklart!) häromdagen. Så jag sprejade lite och torkade. Och när jag lyfter på trasan så har all text släppt! Alltså all Whirlpool-text med on/off, modellnummer och olika diskprogram. Skitsmart. Men vilket supermedel!

Det som är lite roligare är att vi har barnvakt på lördag kväll! Nu gäller det bara att klura ut vad vi ska hitta på.

Så! Nu är det enklare...

... att kommentera!

Jag älskar att bloggen...

... har så många läsare. Det är otroligt kul att det är så många som kikar in, trots att jag inte är någon Elin Kling (I wish!) - eller kanske är det just därför.

Tydligen så är det många gamla kompisar som är här och läser också. Jag kommer låsa upp så det blir lättare att skriva något.

Å här kommer en hälsning till några gamlisar som läser här ibland:

Jennie K - skickar en hälsning via kommentatorsfältet ibland. Du skriver alltid gulligt :) Jennie och jag gick i samma klass på högstadiet och vi snattade duktigt ihop - förutom att vi alltid höll varann om ryggen när föräldrarna höll på att snoka reda på om man varit full i helgen.

Susanne S - var förbi på jobbet idag (och det är hon som är huvudanledningen till detta inlägg). Tre barn senare ser hon fortfarande ut som tolv. Vi bodde grannar när vi var små. Hon hade FilmNet hemma, och det var stort.

Pernilla B - oxå en gammal kompis från skoltiden. Vi tittade på Fräcka Fredag hemma hos henne när jag sov över, som fanns inspelat. Det var lite pirrigt och härligt.

Céline H - smyger också runt här fick jag veta av Susanne. Här finns tusen historier att berätta - ganska oskyldiga dock, med tanke på att hon också kommer från The Hood. Men jag minns mycket hur hennes mammas blå mascara rann längs kinderna när hon svettades när vi badade bastu.

Nina, Elin, Theres och the Girls - era gamla partyrävar följer man med spänning på facebook! Väx aldrig upp.

Nu måste jag gå tillbaka till verkligheten och inte fastna i 1994, även om livet var så mycket roligare då. Roligare, för det var mindre allvarligt. Men nu då, allvarligt talat: Spaghetti å köttfärssås till middag. Känner att Love har bajsat. Måste hjälpa Molly med läxorna. Å så vidare va.

Varje dag är jag ute...

... och kör bil i en halvtimme, för att ladda upp batteriet i bilen. Jag klarar inte av att bara åka runt på måfå och cruisa, utan jag måste ha ett mål. Och varenda dag hamnar jag på Kronoparken. Det bara blir så. Jag blir galen! Jag älskar my hood, men jag kan ju inte köra omkring där dag ut och dag in, folk kommer tro att det är något skumt!

Igår åkte jag därför bara en snabbsväng till Kronoparken, och åkte istället ut på Edsgatan för att kolla på fina hus. Idag vet jag inte... men efter att ha hiphopat mig rejält den här morgonen finns det en överhängande risk att jag krypkör runt Krp centrum med nervevade rutor och kollar efter gamla homies.

Jag spenderar morgonen...

... med att lyssna på Eminem och Jay-Z medan jag städar köksskåpen.

Och Beyonces framträdande under insamlingen till Haiti spelas oavbrutet i mitt huvud. "Haiti, I can see your halo, I hope it won't fade away" och jag gråter litegrann (mycket, tycker Molly).

Så när jag idag...

... skulle köpa Odd Mollys Fonda dress, så var den... slut. Inte en enda kvar i lager. Så jävla snopet!

Men efter många om och men fick jag ett tips i Odd Molly-tråden på familjeliv att den fanns i rosa i en butik i lilla Höllviken utanför Trelleborg. Så jag kastade mig på telefonen... och nu är den lilla raringen på väg hem till mig!

Jag fick sälja av en annan klänning för att bekosta detta inköp, men vad gör man inte...