Hej och hå vad många...

... roliga saker jag hittade i källaren. Bland annat min all-time-favourite bok om Sparveln. Som jag så hemskt gärna vill läsa för Ludvig nu, men han är inte intresserad av att lyssna.

När jag var sex år fick jag körtelfeber och nåt fel på levern, så jag fick vara hemma i jättemånga veckor från skolan. Mamma ställde in en tältsäng i mitt rum, så vi kunde sova ihop, och sedan cyklade hon till biblioteket och lånade böcker så vi skulle ha något att göra - för att ligga på soffan och glo på film var det inte tal om på den tiden.

Och vi läste Roberta Karlsson & kungen och Vi smyger på Enok och alla andra böcer i Mimmi-serien. Men en dag var de slut. Då kom mamma hem med böckerna om Lilla Sparveln. Tro fan att Ludvig inte vill att vi ska läsa dem! Jag ville inte heller det som barn, för den har så hiskeligt fula och tråkiga bilder. Men mamma gav sig inte, och så fort vi började läsa, så skrattade vi så vi grät - från början till slut.

För det är aptanten med munnen på kinden, och tjuvaktiga plåsterlappen som har en pappa som hellre dricker sprit än mjölk, och barnfarbrorn som bor på Beckomberga och inte har fattat att han är vuxen utan tror att han fortfarande är ett barn. Lika bra för barn som för vuxna. Love love LOVE it!