... till New York nu. Det är så overkligt att jag inte greppar det än. Trots X antal gånger i USA får jag fortfarande gåshud när jag tänker på hur det suger i magen när man är på väg att landa där. Och det är ju väldigt speciellt den här gången också, eftersom det är Mollys första resa över Atlanten, och jag är lika uppspelt som ett barn när jag tänker på allt hon kommer få uppleva.
Och tiden går så snabbt! På lördag ska vi till Strömstad en vecka först. Och Vips! är det bara dags att åka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar