... VFU:n idag, och jag lämnade många sorgsna barn efter mig. Några var säkert glada över att jag åkte, men överlag tror jag faktiskt att jag kommer bli saknad. Många fina ord både från personal och elever. En rejäl klump i magen och svälja tungt, ja nu är det ändå ett hejdå. En fin blomma fick jag med mig också! Herregud vad mycket man har fått höra under de här veckorna!
"Fröken, hur gammal är du?"
"31."
"Jag trodde du var mycket yngre!"
"Åh tack, vad snällt!"
"Ja, typ... 45."
"Hörni, nu får ni vara lite tysta så alla hör när jag läser!"
"Fröken, det går inte. Vi har aldrig någonsin i hela världen velat gå ut och leka så mycket som just nu."
"Fröken, varför tycker alla andra barn om dig så mycket?"
"Jag tror att det är för att de tycker att jag är snäll."
"Jag tycker att du är helt jävla värdelös. Vilken tur att du inte är i vår klass."
"Tänk, precis detsamma känner jag!"
De blandar och ger, de små raringarna! ♥
1 kommentar:
Ha ha ha, ungar är så härliga! :-p
Skicka en kommentar