Igår kom Ludvig hem...

Önskeplåster!

... och önskade sig lite plåsterbehandling. "Du behöver inga", sa jag torrt, "du blöder ingenstans."

Ludvig suckade. "Nu ska jag berätta sanningen, mamma. Det är så här att jag är hemligt kär i Ebba, men du får inte säga det till nån. Och hon vill inte pussa mig så mycket nuförtiden, och jag vill ju att hon ska göra det, så därför vill jag ha lite plåster så hon tycker synd om mig för att jag har gjort mig illa. Då kanske hon vill pussas för att trösta mig."

Ja, svårare än så är det inte att få till lite pussande ibland. ♥