Efter ett antal skrivtimmar...

... tog jag paus för att äta lunch och ta en promenad med mamma. Det skulle jag nog inte ha gjort med facit i hand. Herregud. Det var värre än att vara ute med någon av ungarna!

För det var tråkigt att promenera. Och inte skulle vi gå fort heller. Och gud vad det gjorde ont. I handleden först. Sen knäet eller vad det var. Å hjälp vad tråkigt det är att promenera! Sedan behövde hon gå på toa. Och så skulle hon ta en cigarett när vi ändå tog en liten paus. Eller så måste hon gå hem nu istället så hon kunde göra glasyr till den dära kakan som det var så bråttom med. Som vi ska äta i påsk! Och skulle vi inte leta upp några vitsippor kanske? Och så här fortsatte det.

Varför skulle hon med överhuvudtaget!? Ett sånt jävla gnäll. Hade hon varit något av barnen hade jag flippat för länge sedan.