Storkusinerna sprang omkring i trädgården och lekte. Love gick och satte sig i sandlådan, på lite avstånd. "Det kanske är lite fuktigt i sanden fortfarande", sa mamma. Jag okejade ändå eftersom han tydligen hade trevligt, där han satt med ryggen emot oss och joxade lite.
Efter några minuter satt han fortfarande kvar, och eftersom han befunnit sig på samma punkt i mer än tre minuter började jag ana oråd.
Fötterna syntes inte ens. De var nerstuckna i vattengeggamojan. Och han hade ju inte exakt gummistövlar på sig. Men ändå: Fan vad skönt att vara liten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar