... som alltid lika underhållande. Det började redan i hallen där Ludvig viftade ihärdigt med sin orange keps.
Ludvig: Titta farfar, jag har en keps!
Jan: Åååh, en katt!
L: Nej, en keps, farfar! En liten keps!
J: Ååh, en sån liten gullig katt, mjau mjau!
Och så strök han med handen efter kepsen, fast i luften. Farfar är nästan helt blind. Fast lite senare pratade han om att twittra, så han har stenkoll på läget trots att han snart är 75.
Ludvigs feber toppade på 39,6 nu ikväll. Ingen inskolning till nya storavdelningen på dagis imorgon alltså. Men vi hade himla trevligt på eftermiddagen faktiskt. Vi lekte att Mattias var Ludvig och Ludvig var Mattias. Ludvig skällde och domderade: "NEJ HÖRRU, nu äter du upp maten. Annars får du ingen vitamin! Ingen vitamin! Ät ordentligt nu! PUNKT SLUT." Det är väldigt underhållande och ibland smärtsamt träffande hur de härmar oss vuxna.
Och så har jag blivit ägare till en ny Odd Molly-kofta, så det är frid å fröjd i det Lindqvistska hemmet.
2 kommentarer:
Tjoho! Ses gärna, poker på verandan eller Mariebergskogen eller vandaliseringsrunda på stan...jag är med på allt. :) Är ensam bra länge nu, känns rätt piss. :-o Var det nästa vecka du var ledig??
Kanske inte bästa läget för dejt?
Hörs sen.
Puss
Skicka en kommentar