... att jag hade min syster här i stan - ja, ganska ofta faktiskt. Blev påmind om det idag. Jag har vänner jag träffar varje dag, men det finns inte en själ som är vänlig nog att påpeka att man behöver vaxa ögonbrynen. Det skulle Pernilla gladeligen ha gjort. Mest av skadeglädje såklart, över att jag såg förjävlig ut.
Och just när jag mötte denna spegelbild i fullt dagsljus (som vi inte har i våra två badrum) när jag lade in ren tvätt i garderoberna, dog jag nästan av chock. Men nu är det åtgärdat. Och jag är så röd och svullen att jag nog inte kan gå ut förrän i eftermiddag.
1 kommentar:
You know me sis!
När jag började läsa så var jag överygad om att det skulle bli tårar där du ville vara nära mig osv nu när jag har det så jobbigt men istället fick jag mig ett skratt! TACK!
Skicka en kommentar