Igår lyckades Molly dessutom ragga upp en polare, men som sorgligt nog skulle åka hem samma dag. Men man måste ändå ge dottern lite credit, för hon lyckades skaka fram flickans adress efter bara några timmars bekanskap. Så nu får vi se om det kan bli en brevkompis eller så.
Tog en taxi in till stan igår. Lustigt nog sysslar även taxichaffisar med merförsäljning i denna stad. Han ville ta med oss till några grottor eller annan aktivitet. Fattade inte många ord av vad han sa, men han malde på på både ut- och inandning om cheap price och time no problem.
Åt middag på McDonald’s som faktiskt är lika kvalitetssäkert över hela världen, vilket både jag å magen var väldigt tacksamma över! Även Molly tyckte att det var den bästa maten hittills på semestern, trots att jag inte vågade godkänna att hon åt mjukglassen. Har blivit helt bakterieparaniod.
Sen då, skulle vi gå ner till hamnkvarteren och shoppa lite. Hamnade på nedervåningen på en stor affär, där det bara kryllade av kopior i alla varianter och storlekar. Molly valde två tischor, en med Betty Boop och en med Ed Hardy-tryck som var helt ok. Jag roffade åt mig en huvtröja med Spindelmannen åt Ludvig, trots att jag egentligen inte gillar det så mycket, men det finns ju liksom ingenting annat att köpa. (Och gudarna ska veta att han förväntar sig en present eller två när vi kommer hem.) Huvan hade genomskinliga svarta spindelmannenögon och en dragkedja, så man kan dra ner huvan över ansiktet och faktiskt se ut som Spidey.
Jaha, och sen skulle vi då dividera om priset. Från att ha velat ha 160 lire för alltihop, landade vi efter en stund på 100 ”to keep beautiful daughter happy. She must happy.” Då, när jag skulle betala, insåg jag att jag inte hade tillräckligt med pengar med mig. Hade glömt bort att vi handlat på apoteket och lite krimskrams till Molly på vägen, så jag ursäktade mig med att jag var tvungen att gå till en bankomat. Då var det givetvis en av turkarna som skulle följa mig till bankomaten, så han kunde få betalt på en gång. Men när jag ska ta fram VISA-kortet, så ser jag att det är borta. Och kommer på att jag tagit ur alla mina kort i plånboken, eftersom de kan bli avmagnetiserade om det ligger i närheten av hotellnyckeln.
Å det blev så jävla pinsamt – här är en turistkärring som först står och prutar sig blå och sen inte kan eller vill betala – så jag blev alldeles svettig. Jag ursäktar mig till bankomatledsagaren, men jag märker att han är irriterad och mumlar om att någon i affären kanske kan skjutsa mig till hotellet och hämta cash. Och jag tittar på Mollys besvikna ansikte och tänker att jag vill ju fanimej HA de där jävla plaggen, så jag har shoppandet överstökat nu.
Och jag följer efter ner till källaren igen och försöker få turkarna att förstå vad som hänt för jag inser ju hur dumt det verkar, att jag är ett lallo som ångrat mig och kommer med tusen ursäkter. Men jag säger att det blivit ett misstag, att jag glömt att vi varit på ett apotek och köpt plåster – jag säger tillåmed eczane för det heter det på turkiska – och pekar på Mollys skavsår, jag säger att jag gärna vill ha kläderna men bara har 85 lire, och att jag är rädd att mitt VISA-kort ska sluta funka för jag är här själv med min dotter och tänk om vi hamnar i en kris, och jag hade glömt att jag därför tagit ur det ur plånboken – ja, jag står och svamlar och skäms så jag är alldeles röd om kinderna. Men ägaren bara tittar på mig, höjer ett finger och säger: ”OK. Only to keep daughter happy.” Så nöjer han sig med 85 lire. Och jag skrattar lite lättat på vägen hem. Men det blev en lång promenad för vi hade inte ens råd med taxi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar