... från Rio. Och jag sjöng. Och det var trettio grader varmt och så vackert och hon hade fått gåshud när hon såg Sockertoppen. Och med mitt eviga trallande i hjärnan när hon såg Copacabana.
När vi lagt på var jag så avundsjuk så jag nästan grät. Det river och sliter i hela kroppen på mig.
Innan hon åkte var hon såklart övertygad om att planet skulle krascha. Det är samma visa jämt.
Mamma: Nu är jag så nervös över flygresan så jag dör.
Jag: Mmmm.
M: Vi kanske aldrig mer ses.
J: Hmmmm... nej. (Jag sitter och läser min mejl samtidigt)
M: Jaa, tänk om vi störtar alltså.
J: Jaaadu.
M: Jag tror nog att jag hellre stannar hemma och går till jobbet.
J: Ja, men gör det då.
Nu har jag fan tröttnat! Det är otroligt provocerande att ringa till en utsliten småbarnsmamma och säga att man hellre går och tömmer överfulla stomipåsar på gamla kärringar än åker på en lyxig treveckorsresa Brasilien runt.
Å själv sitter jag här varje morgon och väntar på ett samtal från Adam å Gry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar