Det är väl underförstått att...

... jag vissa dagar typ inte gör annat än att medla i konflikter här hemma. Ofast mellan Ludvig och Love, men även i andra konstellationer. Ludvig gillar att skvallra också, och tala om ifall Love gjort något otillåtet. Jag är ganska trött på det här eviga tjatet.

Som idag - jag står i köket och fixar lite påfyllning i fruktfatet, när Ludvig kommer in och talar om att Love sitter i soffan och tuggar på ett legohjul och han har visst kastat ner någon kudde på golvet också och så har han sagt---

"Ludvig," avbryter jag, "vet du en sak? Imorgon när jag ska skära upp en kiwi åt dig så finns det en som är av guld. Den är magisk."

Han stannar upp. "Vilken är det? Vad händer då?"

"Det vet jag inte. Men den är väldigt speciell."

"Vart kom den ifrån?"

"Eeeh... ett sagoland. Som heter Ica Maxi."

Tystnad.
"Tänk om jag blir förvandlad till Super Mario," drömmer Ludvig med ett leende.

"Ja, man vet aldrig," svarar jag. "Man vet aldrig vad som händer när man äter en magisk guldkiwi."

Tystnad.

"Jag kanske blir en dinosaurie också. Så jag kan trampa på hus och äta hela kossor och---"

"Eeehhh.... jag tror att man kanske mer blir lite vanligt magisk," försöker jag. "Typ blir lite extra pussvänlig eller så. Eller att man blir en extra bra kompis just den dagen."

"Ja, fast man vet ju inte, det sa du ju," funderar han vidare och går iväg.

Två minuter senare kommer han tillbaka in och gråter. "Men tänk om jag blir förvandlad på riktigt och aldrig kan bli vanliga Ludvig igen då? Jag kan inte vara Mario hela livet! Jag vill vara Ludvig!"

Baaaaaah! Jag som trodde att jag var hemskt slug och avvärjt ännu en liten katastrof.