Sällan har väl en helg...

... varit så efterlängtad som idag. Det där jiddret som jag nämnde i förbifarten igår, eskalerade till ofattbara proportioner igår kväll, och helt plötsligt blev det saker sagt som aldrig någonsin kommer gå att ta tillbaka eller justera. Man kan konstatera att riktigt fula människor tillslut visar sin rätta sida på ett ytterst obehagligt sätt.

Och så ägnade vi fredagseftermiddagen med att åka till Ica Maxi för att storhandla ihop med alla andra människor som fått lön idag. Ytterligare en prövning, kan jag lova. Sedan hem till Ludvig som bara grät och ville hänga på mig hela tiden, och där någonstans tog min ork slut - så vi beställde pizza till middag.

Förra helgen såg det dock lite annorlunda ut! De två glada gossarna trängdes vid köksmaskinen för att sedan producera ljuvliga bullar på löpande band.