... i ett. En evigt gnäll och tjat blandat med ljuva dofter av nygrillat kött och tomatplantor. Vi har hunnit med en hel del, så man får vara nöjd trots allt.
Så skulle vi då åka till Mariebergsskogen efter lunch. Jag hade dränkt Loves sista napp i vinäger så att han inte skulle få för sig att stoppa in den i truten igen.
Sen sprang Love mot grisarna! Det här var viktigt. Grisbebisarna längtar efter nappen, sa han.
Men så fanns det inga grisbebisar. Så snopet! Men Love var lika glad ändå. Han slängde in nappen utan minsta eftertanke.
Sedan var det hejbaberiba och fort iväg till nästa djur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar