Det där med morgonrutiner är...

... en ganska rolig företeelse alltså, speciellt när man lämnar barnen på dagis. Ludvig vill gärna att man ska ställa sig i lilla fönstret bredvid dörren, och så ska vi trycka handflatorna mot varandra, vinka och göra ganska många slängpussar. Love har ingen fast rutin, utan det beror lite på dagsformen. Ibland gråter han i fönstret, ibland springer han iväg och leker och vill inte vinka alls.

När Molly började på dagis ville hon gårna vinka genom den pyttelilla fågelholken de hade inne i kapprummet mot köket. När hon började på syskonavdelningen var jag en ganska så partyglad singelmamma som var ute och svirade en del, så helt plötsligt ville Molly inte bara att vi skulle vinka i fönstret utan att jag även skulle snurra runt stången ute vid grinden innan jag gick. Så jag slängde mig lite ledigt runt lyktstolpen i allra bästa scenen-på-Plaza-manér - varje dag.

I morse såg jag en väldigt rolig hejdågrej där en mamma skulle flaxa iväg som en fågel, från dagisdörren till grinden, för att dottern skulle känna sig nöjd. Mamman tog uppdraget på allra största allvar och intensivflaxade som en spattig örn på LSD, vilket såg vansinnigt roligt ut. Och ja, det går väl an på vintern när man knappt kan urskilja ansiktena i mörkret vid åtta.