... Super Mario. Och det är Luigi och Eldmario och kaboomer och Bowserbossar och Yoshibanor - ja, det är nästan det enda han pratar om. När vi sitter och spelar - eller ja, jag spelar och han tittar på och high-fivar när vi klarar nya banor - och jag behöver gå på toaletten, har jag inte ens hunnit torka mig innan han står bredvid och tjatar om att vi ska spela mer MER och jag kanske måste ta alla noter för att hitta gömda stjärnan och vara Bimario när jag tar bossen sen.
Love gillar också Super Mario. Men just nu är han vansinnigt intresserad av Specialagent Oso. Och vad är det för skön lirare kan man undra? Ja, inte vet jag. Jag vet bara att han löser problem i tre steg, för då skriksjunger Love med i sången. 
Mattias har säkert stenkoll på Specialagent Oso, så jag får fråga honom. För han tittar faktiskt på barn-TV ihop med barnen - det gör jag också ibland, men jag sitter mest med i soffan och stirrar rakt framför mig på tv:n utan att ha en aning om vad det handlar om. Och i mitt huvud för jag ett samtal med mig själv om vad vi ska äta i veckan, att jag ska boka utvecklingssamtal på dagis, när jag ska klippa håret på Ludvig så det är lagom långt till fotograferingen, om Molly kanske har ett hål i tanden, vad jag ska ha på mig på det stundande bröllopet och om Loves gummistövlar på dagis har blivit för små. Bland annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar