måndag 16 augusti 2010

Ända sedan vi kom...


... hit, har vi förföljts av gulliga små ponnys som promenerar längs stranden varje kväll, givetvis med en lika gullig unge på ryggen.

Ikväll när vi gick hem från restaurangen såg vi var man kunde hyra en liten hästtur. Molly var mycket glad. 5 euro för en promenad "to the last hotel and then back," som uthyrningskvinnan sa. "You hold the horse," sa hon till mig. "Walk slowly 'cause this horse is very old." Okej. Ingen hjälm, ittna.

Så fort vi kom runt hörnet skulle hästen stanna och äta gräs. Jag lät honom hållas en stund. Vi gick vidare, två meter. Då skulle hästen stanna och äta gräs igen. En meter senare stannade han igen och tuggade i sig en hel buske.

Folk som gick förbi glodde och undrade vad det var för fel på den här jävla hästen. Nån vänlig skotte ropade till hästen att det fanns högre gräs längre fram. Inte visste jag att hästen fattade engelska! Han galopperade iväg med mig liggande som ett streck i luften och jag hysteriskskrattade och Molly var skitsur för att just hon fått Mallorcas hungrigaste jävla häst. Tillslut kom det fram en mycket vänlig tysk tjej i 15-årsåldern som smackade lite och klappade till hästen i arslet så han gick tillbaka upp på trottoaren. Och sedan fick hon gå med hästen tillbaka till uthyrningstanten.

Och Molly var arg och ville att jag skulle vägra betala. Men den var rolig, den där hopplösa skrutthästen.

Inga kommentarer: