... så här på Fars Dag. Mattias åkte till London i morse och kommer inte hem förrän på lördag. Vi har redan firat såklart. Jag bjöd på husmanslunch på Ditt Matställe och gav Mattias ett litet bidrag gentemot en ny och välbehövlig resegarderob. Romantiskt? Näe. Men han blev väldigt glad ändå.
Min egen pappa ringde jag till för att gratta. Han var väldigt tacksam att iallafall någon av de fyra döttrarna hörde av sig. Jag vet att jag hänger ut pappa som en riktig jävla slacker här i bloggen ibland, men faktum är att vi är väldigt lika egentligen.
Pappas släkt kan vara något av de ohederligaste i Sverige, och ena riktiga tattare om man går tillbaka några generationer. Någon blev ihjälslagen i häktet för typ hundra år sedan. Sen finns det även några som valt den andra banan och blivit mormoner och emigrerat till USA. Min farfar minns jag som en rätt trevlig prick, men så här i vuxen ålder har jag fått berättat för mig att även han var en riktig skurk.
Pappa har lovat att vi ska ta en sit-down och räta ut alla frågetecken om familjehistorien, för jag är ju väldigt nyfiken på vem i helvete jag fått det här härliga temperamentet av. Först tänkte jag fråga farmor som börjar bli dement och hasplar ur sig sådant som egentligen är hemligstämplat, men då visade det sig att pappa hellre ville berätta själv. När Pernilla fick höra det här kom hon genast med en lång lista med frågor om allt ifrån marijuanaodlingen i Glänne till den stulna osten, som hon ville ha svar på. Det här kan bli intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar