... då det mesta är pinsamt. När jag tog kort på Molly å kompisarna som huserade här förra helgen var jag jättepinig.
Häromdagen när jag skulle hämta Molly i skolan fick jag höra att hon blivit omkullknuffad av en kille i en annan klass. Då sa jag -för att avdramatisera det hela, ska tilläggas- "Ja Molly, du får skaffa dig en pojkvän som skyddar dig mot sådana där dumma killar." "Ja, mig till exempel, jag vill bli Mollys pojkvän," sa då kille A (som för övrigt var här den där fredagen). Jättegulligt tyckte jag. Superskämmigt tyckte Molly.
Igår skulle jag packa frukt till Mollys skolväska, som de har med sig till samlingen varje dag. Som vanligt så här års, lade jag ner två clementiner. Genast var Molly där med sin smala arm och fiskade upp den ena. "Den här vill jag inte ha," sa hon. Jag klämde lite på den och kollade. "Molly, det är inget fel på den här," svarade jag. "Jo, det är det," fortsatte hon. "Den är brun här på sidan." Vi pratar alltså en liten fläck, stor som en ärta. "Men det är ju bara på skalet, det är ju inget fel på frukten inuti, " sa jag. "Men nej, mamma. Jag vill inte ha den. Det blir så himla piiiinsamt." Så himla pinsamt med ful frukt! Va!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar