... Ludvig nu ikväll. Jag kan inte minnas att det har hänt tidigare, någonsin.
Jag tänker på att vi var i New York för lite drygt en månad sedan. Men det känns som tusen år sedan. Fast jag har ingen längtan dit just nu.
Jag tinar lite jordgubbar från Ängebäck, som jag haft i frysen. Det smakar sött. Jag äter dem tillsammans med lite vaniljyoghurt. Från i somras, när allt var som vanligt.
Molly sätter på Madonna på högsta volym och jag hör hur hon drar ner rullgardinen till sitt rum. Nu sjunger hon Open your Heart för full hals. Fint, lite falskt och framförallt deja vu.
Läser i tidningen att vaccinet mot svininfluensan har kommit. Jag ska vaccinera både mig och barnen. Dels för att det är det enda rätta, och dels av medmänsklighet. Jag tror aldrig jag har haft influensa, och jag vill inte ha det nu heller. Jag vill uppleva mina barn ett tag till.
Jag funderar på om jag ska tända lite ljus och lyssna på Kent. Är lite... tyst. Eller kroniskt låg. Mattias tycker att jag är vacker när det är något melankoliskt över mig. Vilken tur att det är höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar