... läser jag en hel hög bloggar, och går in på länkar och läser vidare.
Igår var en sådan kväll. Jag läste om glammigt mammaliv i Los Angeles, om tusen olika cupcakes, om tonårsliv och om en ung mamma som förlorat kampen mot cancer.
Det finns så många olika livsöden som berör mig. Och det är så fruktansvärt när det handlar om döden, och speciellt när det är barn inblandade. Och har man väl börjat läsa, så kan man inte sluta - trots att man sitter och gråter och hulkar i ensamhet framför datorn.
Särskilt sorgligt blir det också när någon som står en nära dör. Natten till igår somnade en av Mattias bästa kompisars mamma in. Hon har varit mycket sjuk i många år, men dog ändå alldeles för ung. Även om jag bara träffat henne vid ett fåtal tillfällen, blev jag jätteledsen när jag fick beskedet. Det är oerhört svårt att tänka sig att ens mamma ska dö.
Jag kan inte tänka på döden mer än mycket flyktigt, för jag har sådan dödsångest så det liknar ingenting. Jag mår så jävla dåligt att jag vill vända ut och in på mig själv när jag tänker på att det aldrig mer kommer hända något mer när man dör. Never ever.
Jag har försökt att finna någon slags tro i österländsk religion, för att känna mig hoppfull om eventuellt liv efter detta. Men jag känner det inte på riktigt, även om jag så inihelskotta gärna vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar